Rätt av Mark om tiggarboende

Ledare Artikeln publicerades
Ett av alla de tältläger med EU-migranter som vuxit upp i Sverige på senare tid.
Foto:FREDRIK SANDBERG / TT
Ett av alla de tältläger med EU-migranter som vuxit upp i Sverige på senare tid.

Vem är mest medmänsklig, den som lägger en slant i tiggarens mugg eller den som säger nej och kräver att Rumänien och Bulgarien tar ansvar för sitt folk?

Medan vi kivas kring den frågan river svenska kommunpolitiker sitt hår över om och i så fall hur EU-migranter som tigger ska tas om hand med skattepengar i vinter, och om deras barn ska erbjudas skolgång eller inte.

I Göteborg har det rödgrönrosa styrets felriktade snällism på senare tid fått stöd från delar av alliansen. Där går redan ett 20-tal barn i stadens skolor.

I Malmö pågår uppladdningen inför vräkningen av de flera hundra EU-migranter, de flesta tiggare, som tillåtits bo på ockuperad privat mark i stadsdelen Sorgenfri. En stor polisinsats planeras – precis som omfattande motprotester.

Men även här i Sjuhärad är frågan skarp. I Mark har föreningen ”Solidaritet med EU-migranter i Mark” vädjat till kommunen om att få hyra mark där man skulle upplåta plats åt EU-migranter från Rumänien.

”Kommunen bör ju ha fastigheter som man kan ha boende i, om viljan finns. Om inte det så i alla fall lite mark som vi kan hyra för att ställa upp några husvagnar”, sa föreningens Håkan Andersson till Radio Sjuhärad förra veckan.

Kommunstyrelsens ordförande Margareta Lövgren (M) håller fast vid att någon uthyrning av lokaler eller mark till föreningen inte är aktuell.

”Det är inte vårt uppdrag i kommunen, för i nästa steg kommer det frågor om hur man ska kunna sköta sin hygien och då handlar det om riktiga bostäder”, säger hon till radion.

Ja, hur hårt det än kan låta är det förstås precis så det är: Väljer samhället att öppet se mellan fingrarna på våra lagar och indirekt bejakar, understödjer, en infrastruktur för tiggande öppnas ett sluttande plan som i längden inte gagnar de EU-migranter som ändå inte har rätt att vistas i landet mer än i tre månader.

Om det ädla engagemanget till deras stöd i stället riktas mot hemländerna kan verklig skillnad göras.