PJ Anders Linder: PJ Anders Linder: TV-miljarder oavsett trams eller briljans?
I veckan kom regeringen med en proposition om public service, som i praktiken betyder Sveriges television, Sveriges radio och Utbildningsradion. Handlar den om vad public service-företagen ska ägna sig åt under kommande år? Nej, för det har man inte kommit fram till ännu. I detta första steg handlar det bara om pengar.
Regeringens förslag är att public service-företagen från och med 2020 ska finansieras på samma nivå som i dag, det vill säga runt 8,5 miljarder om året, men nu med hjälp av en öronmärkt skatt. Fast man tänker kalla den avgift i stället, eftersom skatt låter så hårt och statligt. Alla svenskar över 18 år ska vara med och betala upp till 1 300 kronor om året oavsett om man har någon tv eller ej
Regeringen vill att villkoren ska gälla allra minst under en inledande period om tio år. Det skulle betyda att bolagen garanteras 85 miljarder kronor totalt fram till 2030. Inte nog med att det är en svindlande summa: SVT, SR och UR skulle i så fall bli de enda offentliga verksamheterna vars resurser aldrig behöver vägas mot annat. Oavsett vilka andra angelägna behov som kan uppstå i samhället, och oavsett om bolagen levererar trams eller briljans, skulle deras inkomster fortsätta att forsa in.
För en dryg månad sedan påpekade juristerna i Lagrådet att grundlagen inte tillåter bindande löften in i en avlägsen framtid. Riksdagen har alltid möjlighet att ändra sig. Men i propositionen gör regeringen vad den kan för att bagatellisera saken. Jovisst, säger man, rent formellt kan riksdagen fatta ett nytt och annorlunda beslut, men ”det normala” får ändå förutsättas vara att man inte gör det.
Därmed har sanningens ögonblick kommit för oppositionen och allra mest för Moderaterna, som ändå har visat störst vilja till konstruktivt oliktänkande. I public service-utredningen har M-representanterna ställt sig bakom huvuddragen i den modell som regeringen nu lägger fram, dock inte att startperioden ska vara så lång som tio år. Att bli av med tv-licensen var så välkommet att man svalde tv-skatten. Samtidigt har de i ett särskilt yttrande gjort klart att detta inte var deras förstahandsval och att de inte säger ja och amen slutgiltigt förrän det finns en helhet att ta ställning till.
Först senare i juni kommer utredningens slutrapport där även frågorna om innehållsliga krav på public service ska behandlas. Helheten finns på riktigt först när alla delar har förvandlats till regeringspolitik, vilket inte kommer att ske förrän efter valet.
Enligt den initierade Jan Scherman (resume.se 28/5) har utredningen inte lyckats klargöra vad som egentligen avses med public service. I stället använder man gamla välbekanta vändningar, vars reella innebörd är att public service helt enkelt är det som public service-bolagen gör. Utlandsbevakning, buskis eller datingprogram, så länge det går på SVT är det i allmänhetens tjänst. Det duger inte.
Skattefinansierad tv och radio kan spela en viktig roll genom att erbjuda det som kommersiell tv inte kan räkna hem: ambitiös rapportering, bra drama även på svenska, omsorg om kulturarvet. Men hur stora resurser som krävs kan man inte gärna veta förrän uppgiften har formulerats ordentligt. Att som nu börja med pengarna är alldeles bakvänt. Och hela kombinationen av decennielånga garantier, mångmiljardlöften och frånvaron av tydliga avgränsningar är alldeles orimlig. Ju tydligare M och de andra kan vara om detta, desto bättre. Att jamsa med är inte bara dåligt i sak, det är också något man kan få sota för politiskt förr än man anar.
