Är KD lösningen på Berts kris?
Kristdemokraterna befinner sig i ett läge där varje opinionsmätning ser ut som en begravningsannons. Så vad göra då?
Alf Svensson fick ett lyft när han i 90-talskrisens efterdyningar och i skuggan av Moderaterna bunkerpolitik betonade värderingar som riskerade att gå förlorade. Göran Hägglund lyckades med en hel del – utöver ideliga göteborgsvitsar – men hamnade snett när han lät sig övertygas av sina rådgivare att det skulle vara framgångsrikt om man lånade Sverigedemokraternas gamla slogan ”verklighetens folk”.
Idag leds partiet av Ebba Busch Thor och mätningarna är sämre än på decennier.
I det läget ber KD rikskändisen och storföretagaren Bert Karlsson om hjälp.
För hans del blir det säkert inga problem att ställa om från ”Greven och betjänsten” till ”Skönheten och odjuret”. Det kan bli kul, särskilt om man gillar buskis. Men hur kul blir det när det trots Berts enastående förmåga att skapa uppmärksamhet kring sig själv snart framgår att partiets politik inte hänger med i hans vida svängar?
I ett avseende är Karlsson säkert rätt man, vilket han visar i en interjvu i Dagen då han betonar att ”KD är ett parti för alla, inte bara för troende. Och nu får de en icke-troende som tycker att Kristdemokraterna är bra. För värdegrunden är det inget fel på.” Men värdegrund i all ära, vilken politik avser KD att motivera sin existens med? Sin egen eller Berts?
Det går att säga mycket om mannen från Skara, och efter partiledarskapet i Ny demokrati är det inte så mycket av det som är gott, men ett går det inte att ta ifrån honom: Han har en enastående
förmåga att ta sig fram här i världen och rimligen är han inte klar med politiken.
Är det så vi ska se på samarbetet, som att det är KD som ska hjälpa Bert politiskt? Han är smart nog att inse att SD är alldeles för belastat och inte aningslös nog att tro att de två stora partierna M och S skulle släppa fram honom.
I det läget är ett KD i själatåget inget dumt val.
