Putin kan fortsätta gäspa

Ledare Artikeln publicerades
Utrikesminister Margot Wallström (S) läste upp regeringens utrikesdeklaration i riksdagen på onsdagen – och fick som väntat flera påpekanden från Liberalernas Birgitta Ohlsson.
Foto:Maja Suslin / TT
Utrikesminister Margot Wallström (S) läste upp regeringens utrikesdeklaration i riksdagen på onsdagen – och fick som väntat flera påpekanden från Liberalernas Birgitta Ohlsson.

Det viktigaste med utrikesdeklarationen är att regeringen tydligt markerar det ryska hotet och slår fast Putins ”militära närvaro i östra Ukraina”.

Men när samma regering har företrädare som inte kan förklara hur Sverige skulle stödja ett angripet Baltikum tappar retoriken i värde.

Debatten efter Margot Wallströms uppläsning av utrikesdeklarationen i riksdagen på onsdagsmorgonen var onekligen en bild av feministisk utrikespolitik; samtliga talare utom två var kvinnor. Det är en viktig förändring på en politisk huvudscen.

Liberalernas Birgitta Ohlsson var – som vanligt – skarp, tydlig, engagerad. Särskilt noterade vi hennes efterfrågan av en tydligare markering mot utvecklingen i Polen, Ungern och Turkiet liksom hennes stående kritik mot hur Sverige för lite betonar hotet mot kvinnors frihet. Uppenbart mindre sliten än Wallström, som på inget sätt gjorde bort sig, men inte heller framträdde med energi. Vi begriper om vardagsbekymren i världspolitiken och besattheten i att nå platsen i FN:s säkerhetsråd placerar den mentala kraften på annat håll än plenisalen.

Starkast intryck i debatten gjorde Centerpartiets Kerstin Lundgren som försökte tvinga fram ett vettigt svar från Miljöpartiets talesperson Walter Mutt om vad Sveriges åtaganden gentemot Baltikum är värt.

”Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast. Vår militära alliansfrihet tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. Den förutsätter en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik i kombination med en trovärdig nationell försvarsförmåga”, lyder kärnformuleringen i utrikesdeklarationen, en viss redigering mot fjolårets.

Har Sverige då en ”trovärdig nationell försvarsförmåga”?

Nej, och den skulle ta många år att återskapa. Därför är det så kallade värdlandsavtalet med Nato just nu så centralt. Att riksdagen ska anta nämnda avtal är ju Socialdemokraternas linje. (Wallströms besked om att en ”nedrustningsambassadör” ska utses får ses som ett rörande uttryck för ambivalensen i partiets facifistiska vänsterflygel). Men Miljöpartiet tillhör samma regering och där har deras utrikestalesperson Walter Mutt nyss krävt att avtalet skrivs om.

”Garanterar Walter Mutt att Sverige ställer upp för balterna även militärt om olyckan skulle vara framme?”, frågade Kerstin Lundgren (C), eftersom utrikesdeklarationen utlovar att Sverige ska kunna ge och ta emot militärt stöd.

Walter Mutt försökte inte ens svara.

Så länge tystnad råder där får regeringen finna sig i att nämnda deklaration tappar i värde och när Margot Wallström själv fortsätter sky Natofrågan kan Vladimir Putin fortsätta gäspa. I Moskva respekteras handlingar, inte ord.