Prisa inte ut valfriheten
Enligt Sveriges kommuner och landsting, SKL, har Borås landets dyraste kommunala hemtjänst. Det framgår av en utredning som presenterades i början av december.
Som BT kunde berätta i söndagstidningen skiljer det dessutom151 kronor i timman mellan den ersättning som de privata välfärdsföretagen och den offentligt utförda. De gör samma saker, utför samma sorts jobb, men de privata får 403 kronor för det som de kommunala tar 554 kronor för.
Vem kan förvånas om den snedvridningen av marknaden leder till att allt fler av de privata hemtjänstföretagen går i konkurs? Orsaken är ju varken få eller missnöjda kunder utan att Borås stad väljer att gynna den egna verksamheten.
Konsekvensen är inte svår att räkna ut. Fler utförare som konkurrerar om om uppgiften leder till bättre service till lägre pris. Om det bara finns en aktör på marknaden uteblir alla sådana dynamiska effekter. Allt blir med största sannolikhet dyrare och sämre.
Det är välkommet att Moderaterna och Kristdemokraterna uppmärksammar frågan om vad som håller på att hända med valfriheten i hemtjänsten. Ansvariga kommunalrådet Malin Carlsson (S) försvarar skillnaden med att den M/KD-budget som riksdagen antog i höstas ger kommunen 20 miljoner mindre i statsbidrag, att hon inte har läst SKL-rapporten och att hon varit ”transparent i uträkningarna om timkostnaderna” är knappast ett fullvärdigt besked. Om skillnaden är så stor som i Borås går det helt enkelt inte att utan vidare friskriva henne och det styrande mittensamarbetet från misstanken att man tvärtom väljer att överprissätta den egna verksamheten på bekostnad av den privat utförda.
Här krävs bättre politisk debatt om de faktiska omständigheterna, inte ideologiskt omtugg av redan välkända positioner. Om Borås ska ha valfrihet i välfärden måste ansvariga politiker vinnlägga sig om att ”leverera” sådan.
