Princip utan praktisk betydelse

Ledare
Foto:
Foto:
Foto:

Socialdemokraterna har försatt sig i en motsägelsefull situation, nu när kongressen reducerat migrationspolitiken till att vara en fråga om principer man inte avser att förverkliga.

Artikeln publicerades 16 april 2017.

I en motion till partikongressen beskrev Borås arbetarekommun den migrationspolitik som den rödgröna regeringen bedriver som ”inte en socialdemokratisk flyktingpolitik”. Det är ett hårt omdöme. Det går knappast att påstå att ”svaret på allt värdens lidande och mänskliga umbäranden inte kan vara att stänga våra gränser och vända oss inåt” är så värst mycket mildare.

När kongressen sedan fattade sitt beslut, var det efter en kompromisskrivning tagits fram som i praktiken inte innebar något annat än att Stefan Löfven, Morgan Johansson och Anders Ygeman fick sin vilja igenom till punkt och pricka.

Det som nu är socialdemokratisk flyktingpolitik är att regeringens restriktiva linje ligger fast. Borås arbetarekommun får själva ägna sig åt att anpassa sin inställning till det som nu ska kallas för ”en ansvarsfull flyktingpolitik”. Kongressen är högsta beslutande organ; i den demokratiska centralismens namn har de bara att lära om och lyda.

”Rätten att söka asyl är grundläggande …” står det i den kompromiss till partistyrelsens ursprungliga utlåtande som opåkallad lades fram för kongressledamöterna. Men den rätten relateras i första hand till att den utövas gemensamt inom EU. Det är en linje som partiet har fått och även fortsättningsvis ska ha beröm för. Det är naturligtvis inte möjligt att ha en annan linje än övriga länder i den union som Sverige är en väletablerad medlem av.

Men konsekvensen av den inställningen är att en smärtsam revidering av den egna självbilden och retoriken är nödvändig. Ordet ”solidaritet” som ofta används i högtidstalen och i valmanifesten lyser helt med sin frånvaro i sammanhanget.

Och den som mot förmodan tror att svensk socialdemokrati kan diktera vad det innebär att harmonisera asyllagstiftning och mottagande lär bli besviken. Om dagens linje kan beskrivas som både ”smärtsam” och ”inhuman” lär värdeomdömena knappast räcka till när Ungern, Grekland och exempelvis Tjeckien får säga sitt om på vilken nivå som den harmoniseringen ska ske.

I det som blev den slutliga skrivningen står det att ”migrationens positiva effekter ska tas tillvara”. I samma text deklarerar partiet att arbetskraftsinvandringen ska begränsas kraftigt. Hur går det ihop? Det blir hursomhelst motsägelsefullt – såvida det är tänkt att själva formuleringen inte ska tas på allvar?

Det finns fler sådana ihåligheter i texten som leder tankarna till att avsikten med dem är en annan än den som skrivs ut. Som i den andra prioriteringen där det talas om partiets ”principiella inställning” när det gäller uppehållstillstånd och familjeåterförening. Regeringens linje är tillfälliga och korta uppehållstillstånd samt starkt begränsad familjeåterförening. Partiets principiella linje är däremot att ”permanenta uppehållstillstånd och möjlighet till familjeåterföringen ökar tryggheten och främjar en bra etablering”.

Bryter regeringen därmed med sina egna principer? Ja, men det gör man även i andra principiella frågor, som exempelvis kravet på monarkins avskaffande.

Är det så som 2017 års socialdemokratiska kongress nu ser på migrationspolitikens innehåll, som något man kan ha en principiell hållning om men som det är praktiskt att helt enkelt strunta i?