Pridetåget och politiken

Ledare ,
Foto:

Vänsterpartiet vill inte prata om det mest omfattande förtrycket mot homosexuella och transpersoner i dagens Sverige.

Idag avslutas Borås Pride – en fest kring individens rätt att välja som är värd att fira.

Det är många politiker som vill synas i samband med Pridefestligheter. Ett exempel är Ida Legnemarks, gruppledare för Vänsterpartiet i Borås. I en debattartikel i BT 15/6 med rubriken ”Därför ska Du gå i Pride” lyckas Legnemark med konststycket att beskriva hoten och förtrycket som drabbar sexuella minoriteter utan att med ett ord beröra hederskulturer.

Den som läser texten utan att veta något om dagens Sverige skulle få uppfattningen att några hundra nynazister är den dominerande källan till förtryck mot sexuella minoriteter. Visst är det självklart viktigt att uppmärksamma det ständiga hot som nynazistiska grupper utgör mot hbt-personer jämte flera andra minoriteter i samhället. Bara i Västsverige har nynazister vid flera tillfällen misshandlat och till och med mördat människor enbart på grund av de varit homosexuella. Att nynazistiska grupper besitter ett våldskapital påminns vi om genom den kommande rättegången mot tre nynazister i Göteborg. De misstänks för att ha genomfört en serie bombdåd som i praktiken har varit terrorbrott.

Men sett till utbredning och inverkan i vardagen är nynazister inte det stora förtrycket mot homosexuella i Sverige idag. Det kommer från så kallade hederskulturer. Hat mot homosexuella och andra sexuella minoriteter återfinns i dagens Sverige främst i områden där många människor har rötterna i kulturer från Mellanöstern. Det svenska majoritetssamhället är ett av de mest accepterande och liberala i världen. Homofobi är förvisso inte begränsad till utanförskapsområden, men det är där den starkast begränsar hbt-personers rätt att göra sina egna livsval.

Exakt hur omfattande hedersförtrycket mot sexuella minoriteter är i Sverige vet vi inte. Det finns inga större undersökningar att åberopa. Men om vi utgår ifrån att samma grupper som gifter bort barn och som ser döttrar som bärare av familjens heder inte heller accepterar hbt-personer kan vi förmoda att tusentals människor tvingas dölja sin läggning inför familj och omgivning.

Det är en verklighet som stärks av många individuella vittnesmål om att det är omöjligt att leva som öppet homosexuell i utanförskapsmiljöer eller på skolor där många elever har bakgrund i Mellanöstern. Bland andra riksdagsledamoten Robert Hannah (L) har verkat för att uppmärksamma hbt-personers situation i förorten.

Däremot vill partier på vänsterkanten som Vänsterpartiet och Feministisk initiativ sällan låtsas om den typen av förtryck. När Ida Legnemark inte med ett ord nämner det sannolikt mest omfattande förtrycket mot hbt-personer gör hon sig till en del av de strukturer som hon säger sig vilja ifrågasätta. Tystnaden kring sexuella minoriteters situation i hederskulturer måste brytas. Med detta sagt: Prideparaden i dag från Knalleland till Stora torget är en viktig frihetsmarkör.