Populismen satt på paus

Ledare Artikeln publicerades
Österrikes nye president blir 72-årige Alexander Van der Bellen som enligt prognoserna besegrade högerpopulistiska FPÖ:s 45-årige Norbert Hofer.
Foto:Ronald Zak
Österrikes nye president blir 72-årige Alexander Van der Bellen som enligt prognoserna besegrade högerpopulistiska FPÖ:s 45-årige Norbert Hofer.

Det är naturligtvis en oerhörd lättnad för alla som fortfarande tror på europatanken, som inte reflexmässigt ser flyktingmottagande som ett hot, att Österrikes president de närmaste sex åren heter Alexander Van der Bellen och inte Norbert Hofer.

Den djupare analysen av söndagens valresultat återstår att göra, men ett oväntat högt valdeltagande jämfört med under det första, ogiltigförklarade, presidentvalet i våras ser ut att ha spelat in:

Soffliggare som upplevt att den traditionellt opolitiska rollen som statschef bör undanhållas en så tydlig partist, aktivist och missnöjespolitiker som Hofer, tredje vice ordförande i högerpopulistiska FPÖ, såg hellre en 72-årig ”neutral” statsman, om än före detta miljöpartist, flytta in i Hofburg, de gamla Habsburgarnas vinterpalats i Wien.

45-årige flygingenjören Hofer, stödd på sin käpp efter en skärmflygolycka för 13 år sedan, valde oväntat snabbt att förklara sig besegrad och anslog en försonlig ton:

"Jag gratulerar Alexander Van der Bellen till framgången och uppmanar alla österrikare att hålla ihop och arbeta tillsammans", skrev han på Facebook.

I segerns stund upprepade Van der Bellen sitt budskap från valspurten om att han i sitt – i huvudsak ceremoniella – ämbete ville värna ”frihet, jämlikhet, solidaritet och tolerans", liksom den öppna europatanken.

Men vi ska inte inbilla oss att FPÖ:s stävanden tog slut med söndagens val, som internt nog mer betraktas som ett hack i kurvan. Först måste det påminnas om att det trots allt var, preliminärt, hela 46,7 procent av de som röstade som ville se FPÖ:s kandidat som statschef. Det kan jämföras med Donald Trump som fick en mindre andel, 46,3 procent, av rösterna i det amerikanska presidentvalet.

Det behöver också påminnas om att inget av Österrikes två stora traditionellt statsbärande partier, SPÖ och ÖVP, klarade att nå presidentvalets andra omgång. Hofers FPÖ har varit största parti i många opinionsmätningar på senare tid och den stora rysaren ligger framför oss, när alplandet sannolikt går till parlamentsval under 2017.

Det blir där och då frågan om Österrike som en del av ett gränslöst EU, eller ett land som inleder sitt eget Brexit-förfarande, applåderat av Ryssland (som Norbert Hofer råka hysa varma tankar om) blir skarp på riktigt.

Så, valresultatet i Österrike bör mer ses som en lättnad än ett glädjebesked. Det bör användas som en förlängd respit för alla ansvarskännande krafter, som fortfarande tror på ett öppet Europa, att gå ut i strid för sina idéer.

På torsdag samlas EU:s ledare i Bryssel för ännu ett ödesmättat toppmöte. Tysklands Angela Merkel får nyckelrollen att samla vad som alldeles för många dagar i veckan denna senhöst ser ut att vara ett skepp på väg mot grund, att finna styrfart ut mot fritt hav.

En populism satt på paus kräver att rodret förs med självförtroende och klar blick.