Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Ledare 2010-10-31 | Uppdaterad 2010-10-29
Förra året uppmärksammades några fall där kvinnor från Norge åkt till Sverige för att göra abort. De väntade flickor men ville hellre ha pojkar.
Vilket utrymme bör finnas för vårdpersonalen att ta hänsyn till det egna samvetet?
Fallen upprörde. Skulle man verkligen få göra abort på grund av kön?
Ja, blev Socialstyrelsens svar. Eller annorlunda uttryckt, det går inte att neka en kvinna att göra abort enbart på grund av hon inte vill föda ett barn av ett visst kön.
Ett logiskt ställningstagande, tvingas man konstatera. I Sverige är aborträtten inte villkorad. Kvinnan behöver inte uppge om skälet är att barnet krockar med festen hon vill gå på, utbildningen hon just kom in på, att hon redan har fem barn, saknar bostad eller vad som.
Dock framhöll Socialstyrelsen att det inte finns någon upplysningsplikt för vårdpersonalen. "Men om föräldrarna frågar ska personalen svara om man är säker på att ge rätt svar", sade Thomas Tegenfeldt, avdelningschef på Socialstyrelsen, till Rapport (citerad i Svenska Dagbladet 11 maj 2009).
Överläkaren vid den aktuella kliniken förklarade att han ändå skulle vilja ha möjlighet att säga nej till abort om skälet är fostrets kön: "Personligen skulle jag vilja det, för min egen skull, för jag har också ett samvete och en moral och det strider mot min uppfattning."
Man kan säga att i det här fallet skulle en sådan möjlighet inte spela någon roll. En kvinna kan fråga vilket kön barnet har och vill hon sedan ha abort kan hon säga att det beror på något mer accepterat skäl (eller inget alls). Ändå är det lätt att sympatisera med läkarens inställning, att han inte oreflekterat ställer in sig i ledet och utför vad makten påbjuder. Att han har ett samvete.
Frågan om samvetets plats i vården har aktualiserats i samband med att Europarådets parlament röstat igenom en resolution om möjligheten för vårdpersonal att av samvetsskäl säga nej till att medverka till abort eller dödshjälp som gäller foster eller embryon.
Det enkla sättet att se på det är att fördöma resolutionen, som skulle kunna innebära ingrepp i den fria aborträtten. Det är också så det till stor grad har låtit i debatten.
Men även om Europarådet i skrivningarna öppnar för konsekvenser som ter sig orimliga, till exempel att hela sjukhus skulle vägra utföra abort, finns anledning att fundera över samvetets plats i vården.
I en debatt i SVT:s Debatt i torsdags kväll medverkade exempelvis en läkare som möter patienter i livets slutskede. Han uttryckte oro för vad som händer om det införs en lag om aktiv dödshjälp, vilket han är emot men många riksdagsledamöter agerar för.
Läkaren ansåg istället att det är en trygghet för patienterna att veta att han som doktor gör allt för lindra och trösta men vägrar att döda även om lag införs. Ska han och hans likasinnade kolleger portas om det skulle bli en lag?
Det är möjligt att det blir konsekvensen. Men det skulle vara svårt att se det som en framgång. Tvärtom. Människor med integritet och klar moraluppfattning behöver inte ses som en belastning för vården.
I ett samhälle där vi brottas med svåra frågor om människovärdet kan de vara en tillgång.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
