PJ Anders Linder: Sans och balans inget konservativt monopol

Gästkrönika Artikeln publicerades
Vem är mest konservativ? Vad är konservativt?
Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT
Vem är mest konservativ? Vad är konservativt?

"Inflytelserika konservativa politiker är inte längre herrar i stärkkrage och plommonstop – de har bytt skepnad." Det skriver SvD på nätet när de marknadsför en artikelserie om konservatismen.

I sak har tidningen rätt. Varken borgerliga toppnamn eller tv-soffornas konservativa alibin brukar numera uppträda i kubb och fadermördare, vilket på sitt sätt är att beklaga. Men för ordningens skull ska också sägas att på den tid som konservativa profiler verkligen bar syn för sägen visste även andra rörelsers företrädare hur man skulle se ut. Titta på bilder av socialdemokratiska eller fackliga styrelser från Brantings och Per Albins tid: inte en mysbyxa så långt ögat når.

Några inlägg i SvD-serien förbigås bäst med tystnad medan andra har haft värdefulla saker att säga. Författaren Thomas Engström har rätt i att de konservativa svikit genom att inte ryta ett tydligt nej när lånekarusellerna började snurra, och statsvetaren Johan Wennström är sträng men rättvis när han konstaterar att svenska politiker till höger har gott om skäl till självrannsakan. Hur konservativt har det egentligen varit att underminera lärarnas auktoritet eller att hårdbanta ett redan utsvält försvar?

Historikern Dick Harrison, å sin sida, menar att konservatismen snarare är en attityd än ett idésystem och skriver "att vara konservativ kan betyda allt möjligt". Man kan vara nationalist eller prioritera lokalsamhället (eller, kan tilläggas, gilla multietniska riken som Österrike-Ungern och Ottomanska imperiet); man kan förorda eller motsätta sig utbyggnad av det sociala skyddet; man kan vurma för bildning eller varna för att sitta och glo alltför länge i böckerna.

Ser man till hur termen konservatism genom åren har använts har han förstås rätt; den har fått beskriva det mesta. Sedan finns förstås också många exempel på konservativa tänkare som har velat komplettera sin strategi med ett idéinnehåll. Konservatism behöver inte handla om att bevara nu existerande värden och ordningar, det kan också handla om att välja värden och ordningar att stå upp för.

Runt 300 asylsökande och andra samlade på Mynttorget intill riksdagshuset i Stockholm 3 augusti 2016.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Runt 300 asylsökande och andra samlade på Mynttorget intill riksdagshuset i Stockholm 3 augusti 2016.

Mot slutet av sin artikel gör dock Harrison ett lappkast och lyfter fram en ståndpunkt i sak som just konservativ, nämligen skepsis mot invandring. Och det är klart: talar man om snabb och omfattande invandring som leder till snabba och svårförutsägbara samhällsförändringar kan man säga att form och innehåll smälter samman. Att motsätta sig omvälvande invandring blir inte annorlunda än att motsätta sig omvälvande och oprövade förändringar på andra fält. Kort sagt: konservativt.

Men att det faller sig naturligt för den konservative att vilja att ha sans och balans även i invandringspolitiken betyder inte att man måste vara konservativ för att ha kritiska synpunkter. När Demoskop för några år sedan frågade ett urval människor i Sverige hur de definierade sig själva ideologiskt var det endast 13 procent som svarade "konservativ", medan liberaler, socialliberaler, socialdemokrater, socialister och gröna tillsammans utgjorde 75 procent. Samtidigt har det i SOM-institutets undersökning, vars tidsserie sträcker sig tillbaka ända till 1990 alltid varit fler som reagerat med "bra" än med "dåligt" på förslaget "ta emot färre flyktingar".

Enkelt uttryckt har svensk flyktingpolitik i modern tid varit svagt folkligt förankrad. Väljarna har velat se en stramare hållning och detta utan att nödvändigtvis stödja konservativa partier eller se sig själva som konservativa. Högerpartier tenderar (i alla fall numera) förvisso att vara mer ifrågasättande inför omfattande invandring än liberala och socialistiska partier men att vilja gå försiktigare fram är del av betydligt fler tänkesätt än konservatismens.

Om skribenten

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder är chefredaktör i Axess magasin.

Visa mer...