PJ Anders Linder: Rädda oss från 70-talets polisongpolitik

Gästkrönika
Artikeln publicerades 24 september 2017.
Foto:
Lars Engqvist var ordförande i SSU under början på 70-talet. Den blivande ministern och ledande socialdemokraten hade förstås fina polisonger då det begav sig.

En nyhetssändning går i gång. Sluter jag ögonen ser jag plötsligt en nygammal vy för mitt inre öga: trosvissa miner, radikala förslag, breda slipsar, stora brillor. Jag hör ekon från gången tid, från politiken under min barndoms 70-tal, och jag gör det allt oftare.

Finansministern talar besjälat om expansionspolitik som det enda rätta. Stramhet och sparsamhet är för tråkmånsar och bakåtsträvare. Vägen framåt går alltid via nya stimulanser, trots att räntan är rekordlåg och överhettningen så nära att den redan ger de styrande rosor på kinderna.

Självförtroendet är magnifikt när statsråden talar om vad ”vi” har åstadkommit och vad ”vi” nu lovar bort. Allt gott här i världen är politikens förtjänst.

Kritiker beklagar frånvaron av strukturreformer i regeringens politik, men om man flyttar blicken från budget till regeringsförklaring upptäcker man att där förutskickas en av de största ”reformerna” på år och dag i form av drakoniska ingrepp mot företagandet inom utbildning, omsorg och vård. Bakom den självklara frasen ”det ska vara ordning och reda i välfärden” döljer sig förslag som skulle leda till att ett stort antal uppskattade skolor och boenden fick stänga. Inte på grund av att de brister vad gäller ordning och reda utan för att politiker helt enkelt inte tål dem. Människors gjorda val och vilja att få välja respekteras i skrymtande ordvändningar, men följderna av politiken skulle bli en drastisk maktförskjutning från medborgare till makthavare. Kommunen vet bäst. Precis som på 70-talet.

Under Stefan Löfvens första partiledartid var han angelägen att framstå som näringslivsvän. Här var en socialdemokrat som visste vad produktion, konkurrenskraft och innovation betyder för enskilda och folkhushåll. Men för vart år som gått har näringslivet blivit mer av slagpåse och ymnighetshorn och mindre av värdefull resurs att bana väg för och främja. Näringspolitik handlar alltmer om vad staten ska göra och allt mindre om hur villkoren för att starta, driva och utveckla företag kan förbättras. Det predikas om övervinster och vikten av att höja skatten på de ”rika” på välbekant 70-talsmanér, och då som nu blir man ”rik” så fort man har en inkomst en bit över medel.

Foto:
Stefan Löfven (S) hälsar på Volvos platschef Michael Gustavsson (tv) och Volvos Cars VD Håkan Samuelsson (th) i Torslanda i februari i fjol.

Att regeringen kan uppträda som alla goda gåvors givare beror til syvende og sidst på att det finns företag som i tuff internationell tävlan säljer varor och tjänster, men den lilla detaljen låtsas man inte om. Skatteintäkterna bara finns där och de kommer att finnas där för all framtid.

Till klangerna som känns igen från det förflutna hör också den radikala jargongen och viljan att kasta det existerande över ända. På 70-talet var det marxism och ”demokratisering” som vägledde kampen mot bildningsskola, rättsväsende och förvaltning, nu sker angreppen i namn av ”intersektionalitet” och ”normkritik”. Skolan ska lära ut kritiskt tänkande innan eleverna har några kunskaper att tänka kritiskt om. Museerna ska stimulera samhällsdebatt i stället för att sköta sina samlingar. På biblioteken ska ”tysthetsnormen” utmanas och på högskolan ska kraven sänkas så att alla hänger med.

Självklart kan man peka på många områden där 70-talstänkandet ännu inte har gjort come back, men det är ändå slående i vilken utsträckning viktiga läxor plötsligt har glömts bort och gamla käpphästar fått liv på nytt: att det alltid är rätt med nya offentliga utgifter, att det är suspekt med lönsamma företag, att välfärd gör sig bäst i form av kommunal egen regi, att det är bättre att riva upp med rötterna än att vattna och ansa. Formerna är nya, andan känns igen.

Är det historielöshetens pris vi får betala? Att det har gått en generation sedan centrala lärdomar gjordes och att erfarenheterna helt enkelt fallit i glömska? Se där en tanke lika skakande som 70-talets polisonger.

Om skribenten

PJ Anders Linder

Linder är chefredaktör för Axess Magasin.

Visa mer...