Annons

PJ Anders Linder: PJ Anders Linder: Nationalsången eller små grodorna?

Skolverkets förslag att ta bort den äldre historien ur kursplanen för högstadiet möttes av en proteststorm och myndigheten retirerade snabbt. Men den hårda kritiken gäller en lång rad övriga punkter och just nu brottas Skolverket med frågan hur den ska hanteras. I december ska ett skarpt förslag lämnas över till regeringen.
PJ Anders Linder
Gästkrönika • Publicerad 17 november 2019
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Det är klart att lärare måste ha svängrum och möjlighet att använda sitt goda omdöme. Men det är lika klart att det behövs ett gemensamt stoff som alla elever får chans att tillägna sig.
Det är klart att lärare måste ha svängrum och möjlighet att använda sitt goda omdöme. Men det är lika klart att det behövs ett gemensamt stoff som alla elever får chans att tillägna sig.Foto: Jonas Ekströmer/TT

På Skolverkets hemsida ligger numera ett dokument där man upplyser sina kritiker om att de har missförstått allting. Visserligen stämmer det att distinkta termer som lyrik, öknar, bibeln och nationalsången har bytts ut mot övergripande och abstrakta begrepp i förslaget som gick ut på remiss, men det betyder inte att de försvinner.

När man skriver ”skönlitteraturens huvudgenrer” så vet ju svensklärarna att lyrik och sagor ingår, försäkrar Skolverket. När man skriver ”musikaliska traditioner vid olika högtider” så vet ju landets musiklärare att det syftar på nationalsången och de vanligaste psalmerna. Geografilärarna vet att ”namn och läge på platser och regioner” betyder namn på öknar och berg och så vidare. Och religionslärarna vet att Bibeln är en av de religiösa urkunderna.

Annons

Ja, det får man hoppas.

Ändå väcker Skolverkets utläggningar fler frågor än de besvarar.

Om lärarna vet vari undervisningen ska bestå oavsett vad Skolverket skriver, varför behövs det då några kursplaner över huvud taget?

Om det i dag står ”Bibeln” och ”nationalsången” i kursplanen och det tas bort till förmån för mer svepande termer, ökar eller minskar det sannolikheten att det blir undervisning om just Bibeln och nationalsången?

Poängen med att välja mer övergripande termer måste rimligen vara att minska styrningen och öka lärarnas möjligheter att själva utforma undervisningen, och det i sin tur betyder väl att somliga lärare kommer att avstå från sådant som i dag står utskrivet i kursplanen men inte gör det i Skolverkets förslag?

Det är klart att lärare måste ha svängrum och möjlighet att använda sitt goda omdöme, all undervisning kan omöjligen vara identisk överallt. Men det är lika klart att det behövs ett gemensamt stoff som alla elever får chans att tillägna sig. Dit hör rimligen vårt lands nationalsång och grundläggande kunskap om just den religiösa urkund som har satt sin prägel på vårt land under ett årtusende, för att ta två exempel.

Jag stärks i min övertygelse att detta bör fästas på pränt när jag läser Lärarförbundets ordförande, som drar ut till Skolverkets försvar i en artikel i Aftonbladet. Johanna Jaara Åstrand skriver: ”För de debattörer som skriker sig hesa över att Skolverket inte skrivit ut Bibeln och nationalsången i kursplanerna kan jag avslöja en annan ’brist’. Ingenstans ställs krav på att vi lärare måste undervisa om midsommarens ’Små grodorna’ eller julens ’Vi äro musikanter’. Inte ens i Skaraborg. Hur trevligt att än må vara, så hör det nämligen inte hemma i kursplanerna.”

Jag vill tro att hon inte är representativ för sina medlemmar när hon sätter likhetstecken mellan nationalsången och Små grodorna, men hon är ändå ordförande och speglar åtminstone en viss opinion inom kåren.

Så när det gäller nationalsång, lyrik, öknar, bibel, öar, psalmer med mera hoppas jag verkligen att Skolverket landar i ett tydligt ”Låt stå!”

Annars faller det på utbildningsminister Anna Ekström att slå back i maskin. Jag kan inte tänka mig att Sacos före detta ordförande vill gå till historien som en bildningens dödgrävare.

Annons
Annons
Annons
Annons