Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Ledare 2009-07-28 | Uppdaterad 2009-07-28
Religiösa sedvänjor väcker ofta debatt i samhället.
Diskussionen om manlig omskärelse har nu åter fått nytt bränsle i anslutning till att landstingen från och med den 1 oktober av Sveriges kommuner och landsting (SKL) uppmanas att erbjuda icke medicinsk omskärelse.
Men även om åsikterna om manlig omskärelse går isär så är det viktigt att påpeka att frågan inte gäller huruvida ingreppet ska vara lagligt eller ej. I centrum av debatten står problemet med så kallad "köksbordskirurgi" vilket sorgligt nog glöms bort när debatten går på högvarv.
Varje år omskärs omkring 3000 pojkar enligt uppskattningar från Socialstyrelsen. Av dessa är det blott 1000 ingrepp som utförs av personer som har tillstånd eller behörig kompetens. Det innebär att så många som 2000 omskärelser sker under osäkra förhållanden. Risken för komplikationer är stor då både utrustning och kompetens saknas.
De många riskabla ingreppen som genomförs har fått Socialstyrelsen att vilja öppna upp sjukvården för icke medicinsk omskärelse men motståndet från landstingens sida har varit och fortsätter att vara stort. SKL:s rekommendation har även den fått kalla handen av många landsting. 12 landsting har redan meddelat att de inte kommer att öppna upp vården för omskärelser under hösten.
Debatten försvåras givetvis av dess religiösa karaktär. I vilken utsträckning ska allmänna medel användas för att bekosta en religiös ritual? Vad innebär det stora motstånd som finns bland barnkirurger att utföra omskärelse?
Religionsfriheten tilldelas i den svenska grundlagen ett starkt skydd. Det politiska ledarskapet måste därför våga påpeka att frågan nu inte rör omskärelsens vara eller icke vara utan hur denna religiösa ceremoni på bästa tänkbara sätt kan utföras säkert.
Om inte de etablerade politiska partierna orkar ta denna debatt och komma fram till en vettig lösning finns det andra som står på tur för att använda frågan i helt andra syften. Då kommer varken barnens eller religionsfrihetens bästa att vara för ögonen.
Sedan när innebär religionsfrihet att få skära bort kroppsdelar på en annan människa som inte samtycker?! Religionsfriheten är lika mycket en frihet från att bli påprackad en religiös sedvänja, även om det är från sina föräldrar.
Sen att vissa skulle försöka göra det hemma ändå är inget argument. De ska lagföras för de övergrepp de begår, precis som folk som agar sina barn. Visst finns problematiken med att upptäcka det, men det finns i nästan om inte alla brottstyper, anmälan vid upptäckt verkar fungera hyfsat där ju.
Detta är övergrepp på ett oskyldigt barn som inte kan yttra sig. Ska ej bekostas av samhället och ska anmälas anser jag. Det är barnmisshandel. Låt grabbarna bestämma när dom är vuxna
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
