Ogrundad tilltro på fler jobb
Planering verkar inte vara Af:s starka sida. Problemet med ungdomsarbetslöshet är väl känt. Likaså att det blir fler och fler – år 2010 var det 70 000 personer – som varken arbetar, studerar eller finns inskrivna hos myndigheten.
Varför har man inte tidigare bättre utnyttjat de medel som funnits till hands?
Den interna rapport som DN skrev om igår och som visar att 49 procent av 600 slumpmässigt utvalda långtidsarbetslösa lämnats vind för våg svärtar ytterligare myndigheten, men kastar även skuggor över arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M). Alla långtidsarbetslösa har en handlingsplan, men i ungefär hälften av fallen har de alltså inte fått något att göra.
Handläggarkontakterna har dessutom begränsats till två-tre träffar per år.
De långtidsarbetslösa utgör 34 procent av hela gruppen arbetslösa. Om stickproven är representativa, vilket man får anta, beskriver den läckta rapporten ett samhällsproblem.
Dessutom ett stort misslyckande för en myndighet som har fått massiv uppbackning av alliansregeringen.
När alliansen tog över hette det att Arbetsförmedlingen skulle få göra det som namnet faktiskt antyder. Socialdemokraternas heliga ko skulle reformeras och effektiviseras. De som arbetade på myndigheten skulle för första gången på länge faktiskt förmedla arbete, inte agera socialarbetare.
Regeringen har förlitat sig tungt på Af. Det har satsats åtskillig politisk kraft på att via myndigheten förbättra arbetslöshetssiffrorna. Men uppenbarligen har tilltron varit för stor.
Med tanke på att myndigheten sedan något år tillbaka har huvudansvaret för integrationen av nyanlända, som är överrepresenterade bland långtidsarbetslösa, blir den interna rapporten extra kännbar.
Af:s uppgift är att lotsa in dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. De som kanske redan har tappat hoppet om en arbetsgemenskap och någonstans att ta vägen på morgonen. Hur ska de kunna motiveras när de aldrig får den hjälp de behöver? Arbetsförmedlingen har en ordentlig hemläxa att göra.
Ledarredaktionen
