Öga för öga leder bara till mer terror

Av det så kallade ”kalifatet” som Islamiska staten, IS, utropade, och som 2014 bredde ut sig över ett område stort som Storbritannien, återstår det nu endast byn Baghouz i gränstrakterna mellan Syrien och Irak. Cirka 240 jihadister är inringade av kurdiska styrkor. Att slutet ännu dröjer handlar om att, som TT skriver, ”framryckande SDF-milis har överraskats av kvinnor och barn som överlevt IS kontroll och nu flyr genom tunnlar och andra kryphål ut ur den belägrade byn”. Hittills har närmare 10 000 civila som lämnat området, enligt Syriska människorättsobservatoriet.

Slutet är nära, ändå råder det inga tvivel om att terrororganisationen har kvar sina anhängare och krigare på många andra ställen, inte minst i Europa. Det som händer härnäst är därför av största vikt för att motverka att denna till heligt krig förklädda mord-och blodsorgie kan övervintra och göra sig gällande på nytt.

Kampen mot IS måste fortsätta på alla plan och med alla till buds stående medel.

I denna kamp har ”vinnarna” i kriget mot terrorn ett stort ansvar att inte göra om tidigare misstag. I den mån hämnd ska utmätas, kan detta bara ske under lagarna.

En svår fråga som väntar på sitt svar är hur de IS-krigare som tagits tillfånga, ska hanteras. I den mån de kan rannsakas och dömas på plats, för brott som begåtts i området, är oklart. Skuldfrågan som helhet är inte enkel: Ska den som strider för IS med allt vad det har inneburit prövas som enskild individ eller som del av ett kollektiv?

Alla som anslöt sig till IS var inte krigare. Det finns gott om exempel på unga kvinnor som lockats dit eller som själva valt att ansluta sig. SVT:s Uppdrag Granskning berättade 2016 om en 15-årig flicka från Marks kommun som valt att resa till Syrien med sin pojkvän, blivit gravid och sedan inte kunnat ta sig hem igen. Det blev föräldrarna som själva fick genomföra den räddningsoperationen. I söndags intervjuades Shamina Begum från London av Sky News. Även hon reste till Syrien som 15-åring för att ansluta sig till kalifatet, blev gravid, fick tre barn varav två dog. Nu sitter hon fast i ett flyktingläger i Syrien.

För EU-ländernas del handlar om cirka 800 terrorister som rest till området för att kriga. Hur många kvinnor och barn som följt med är oklart. Oavsett hur många lär det knappast medverka till att vare sig minska terrorhot eller ändra grogrunden för framtida rekrytering till islamistisk extremism om de lämnas kvar där de är.

Det är inte varje dag som Storbritanniens förre arméchef, Lord Dannatt yttrar sig i svensk press, men i det här sammanhanget har hans ord bäring på den ömmaste punkten:

”Vi vill inte se andra radikaliseras genom att vi behandlar dem på annat sätt än rättvist men bestämt”.

Den insikten finns på fler håll. Att utrikesminister Margot Wallström öppet medger att hon är ”starkt tveksam” till att hjälpa svensk IS-terrorister att ta sig hem med konsulär hjälp från UD är begripligt. Att Wallström ser annorlunda på det när det gäller kvinnor och barn faller sig naturligt.

Men trots att Sverige är ett rättsstat höjs nu många röster höjs för att principen om ”öga för öga, tand för tand” ska tillämpas fullt ut. Bland annat riksdagsledamoten Hanif Bali (M) ser det som naturligt att ”IS-honor som nu tigger om att hämtas tillbaka borde låtas ruttna kvar där. Fullständigt irrelevant om deras jihadavkommor är 'oskyldiga'”.

Orden är kongeniala med hur Bali brukar yttra sig i sociala medier. Det är dock knappast vad som kan förväntas av en ledamot av landets lagstiftande församling, att så oförblommerat ge uttryck för värderingar som rimligen bara kan anses stå i konflikt med rättsstatens principer.

Med en sådan inställning vinner man inga krig mot terrorn.