Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Ledare 2009-01-28 | Uppdaterad 2009-01-28
Kriget i Georgien tycks ha inneburit en nödvändig tillnyktring av svensk försvarspolitik.
Efter Rysslands övervåld på den suveräna staten talades det äntligen mer om hur Sverige skulle anpassa sig efter den säkerhetspolitiska kartan och mindre om förbandsnedläggningar och besparingar. I höstas skrev dessutom alliansens partiledare ett inlägg som kunde tolkas som att nedläggningen av utbildningsorter hade nått en kritisk punkt som inte skulle överskridas.
ÖB Håkan Syréns svar på regeringens direktiv från i november pekar dock, enligt uppgifter i Svenska Dagbladet, dessvärre i samma riktning som tidigare.
Nedläggningen av regementen måste fortsätta. Anställda på K4 i Arvidsjaur, F17 i Ronneby, P7 i Lund och K3 i Karlsborg får åter börja oroa sig för sina jobb. Om pansarregementet försvinner från Skåne står den sydligaste och mycket tätbefolkade delen av landet helt utan försvar.
Detta är förstås inte vad ÖB vill. Syrén vill ha kvar förmågan att både försvara det nationella territoriet och fullfölja de internationella uppdragen. Med regeringens politik får han dock varken eller.
Försvarsminister Tolgfors vill ha ett försvar med stående styrkor som kan mobiliseras inom några timmar och kontraktsanställda som kan rycka ut inom något år, med toppmodern utrustning. Det är dyrt, mycket dyrt.
Det grundläggande problemet för ÖB är alltså att regeringen inte skickar med en pengapåse som svarar upp mot kostnaden för ett toppmodernt insatsförsvar. Då blir resultatet därefter.
Sverige kan inte försvaras av 12.000 soldater och 15.000 hemvärnsmän hur hårt Tolgfors än önsketänker om motsatsen. Och att lämna Gotland helt utan trupp och artilleri är bara dumdristigt och skapar ett onödigt säkerhetspolitiskt tomrum.
Visst hade det kunnat vara värre. Alliansens budget på drygt 39 miljarder kronor ligger kvar i stort sett oförändrad år 2010–14, till skillnad från oppositionens, som kräver ytterligare miljardbesparingar. För första gången på många år går det dessutom att se en tydlig struktur och viljeinriktning i försvarspolitiken. Det är tack och lov heller inte längre klimatet som anses som det största hotet mot svensk säkerhet.
Men faktum kvarstår att den moderatledda regeringen fortsätter att banta försvaret, trots signalerna från ett alltmer auktoritärt Ryssland.
Det är bra att folkpartiledaren Jan Björklund kräver mer resurser och trupp på Gotland. Det behövs att någon rör om i grytan. Folkpartiets profilering i frågan leder säkert till pluspoäng i opinionen. Men Björklunds tankar lär dessvärre inte få mycket plats i mars månads inriktningsproposition. Ramarna ligger fast.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86