Annons

Lars Näslund: Nu talar Hässleholmens tystnad

När rättegången om mordet på 18-åringen på Hässleholmen den sena marskvällen inleds i Göteborgs tingsrätts säkerhetssal på tisdag kommer utöver frågan om vilka som höll i knivarna ett väl så betydelsefullt drama att spelas upp.
Lars Näslund
Publicerad 16 september 2017 • Uppdaterad 18 september 2017
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Polisens bild på en av de knivhuggnas jackor. Mannen träffades av tio knivhugg.
Polisens bild på en av de knivhuggnas jackor. Mannen träffades av tio knivhugg.

Förhören ger en sensationellt detaljerad inblick i den tysthetskultur som äntligen synes ha krackelerat.

Förhören skvallrar om vilka förödande liv även utpekade ledande och i sina kretsar ”respekterade” yngre tungt belastade män lever. Inget nytt är egentligen under den solen: Knark. Pengar. Heder. Respekt. Usel skolgång. Upplevda stängda hederligare vägar. Varorna och värdena och psykologin varikring droglangarserier på tv brukar snurra.

Annons

På så vis lär oss den flera tusen sidor tjocka polisutredningen om mordet på en blott 18-årig kille och mordförsök på två andra inte mycket nytt. Men genom uthålliga förhör, genom en otroligt ambitiös utredningsinsats, och genom att det ovanligt grova våldet synes ha fått knarkhandelns och kvarterens egen lagboks första paragraf – säg ingenting, någonsin – att upphävas.

Vi kan till och med följa, månad efter månad i häktescellen, hur den åtalade misstänkte 26-årige huvudmannen, uppvuxen på Hässleholmen och mycket erfaren i att i förhör neka till brott, denna gång går från att svara absolut ingenting på förhörsledarens frågor till att 10 augusti plötsligt öppna sig, uppenbart pressad av läget:

”Och, eh, du vet som polis att det har pågått en konflikt i Borås och att det rör sig om två stadsdelar och det handlar om Hässleholmen och Norrby. Och, eh, jag råkar ju bo på Hässleholmen och är uppväxt där 20 år eller jag har bott där i över 20 år och av den anledningen så har jag tagit Hässleholmens sida som parti, och det har gett mig konsekvenser och jag har fått of...fiender (...). Men, eh, jag ville lösa dom här problemen. Och ville gå vidare i mitt liv, och jag vill inte leva med fiender och leva där det sättet längre.”

Knivar upphittade och beslagtagna av polisen.
Knivar upphittade och beslagtagna av polisen.

Den försvarslinje 26-åringen valt går ut på att han velat lämna sitt kriminella liv och därför flyttat från Hässleholmen. Därmed skulle hans gamla bekanta ha vänt sig emot honom, som en sorts förrädare, och därför felaktigt pekat ut honom som den som höll i kniven 22 mars.

Men han markerade ännu en gräns: ”Jag vill inte fortfarande nämna namn, det är därför, det här, det här är så, jag kan inte nämna namn... jag har levt mitt liv och växt upp på ett område där man är, inte pratar om sånt, man nämner inte namn, man nämner inte saker och jag har accepterat det för jag har levt så.”

Men så, inte minst efter att uppmärksam personal på häktet avslöjat honom med två försök att smuggla ut brev där kompisar synes uppmanas hjälpa honom med fejkade vittnesmål, började orden om mordkvällen att välla ur honom i förhör så sent som 7 september. Plötsligt medgav han att han varit på plats i trapphuset på Distansgatan och sett en person hugga med kniven.

Men där tog det åter stopp. Förhörsledaren: ”Om jag förstår dig rätt menar du att det är NN som har knivhuggit samtliga tre personer...”.

26-åringen: ”Lyssna. Jag har inte sagt nått namn till dig. Jag har inte sagt nåt namn till dig. Jag.. den som har gjort det får bara komma erkänna vad han har gjort så jag kan inte säga mer.”

Med rätta riktas i dag ofta kritik mot svensk polis sätt att arbeta. Men kritikerna ska veta att det finns goda exempel på motsatsen. Ett sådant är Hässleholmen-utredningen. Ett enormt arbete har lagts ner. Enbart telefondelen, att göra all mobiltrafik möjlig att analysera och dra slutsatser ur, är djupt imponerande. Detta rättsfall gör det uppenbart hur försvårande EU-domstolens beslut i fjol om att staterna inte kan tvinga mobiloperatörerna att lagra trafikuppgifter blir i polisens vardag.

Annons

En annan pedagogiskt central del i förundersökningen gäller just tysthetskulturen på Hässleholmen/Hulta och Norrby. Polisen har sammanställt ett antal färska exempel på hur den har försvårat lösningen på ett antal brottsfall. I ett PM skriver man: ”Under utredningens gång har det framkommit flera exempel på en ovilja att delta i rättsprocessen samt hur detta har förändrats genom att fler och fler har vågat träda fram och vittna. Det finns flera exempel i utredningen hur vitten vågar prata på grund av att gärningsmännen sitter häktade.”

Utredningen i sig är alltså betydelsefull. Men det är långt till fällande domar. En hård press vilar på ett antal nyckelvittnen som åklagaren behöver med sig in i säkerhetssalen till veckan.

Annons
Annons
Annons
Annons