Nordeas flytt är ett slags regeringsförklaring
Att Nordea, Nordens största bank, flyttar sitt huvudkontor med ett hundratal tjänster från Sverige till Finland har i alla fall haft en god sak med sig, nämligen att statsminister Stefan Löfven gjort det tydligt att han inte bryr sig om de faktiska omständigheterna innan han uttalar sig.
Det är föga statsmannamässigt av Socialdemokraternas partiordförande att hellre spela på nationalistiska strängar än att slå an en förnuftig ton när hysterin tilltar i styrka.
Det hade hedrat Löfven om han istället vågat ställa en motfråga:
Varför skulle det vara mer naturligt för en nordisk bank med endast 25 procent av affärsunderlaget i Sverige att stanna kvar?
Nordea handlar helt i enlighet med såväl landets lagar. Om skälet till att banken flyttar kan man alltid ha åsikter. Det främsta är att Finland ingår i EU:s bankunion, vilket Sverige inte gör.
Trots två finanskriser – en i början av 90-talet och en med början 2008 – har Nordea varit en bra affär för Sverige. Som Dagens Industris Lotta Engzell-Larsson visade i en ledare i fredags har staten gått plus på Nordea. Skattebetalarna har ställt upp med 60 miljarder och fått drygt 80 miljarder tillbaka, en nettovinst på cirka 20 miljarder. Ändå kräver Stefan Löfven att det är Nordea som ska vara tacksamma!
På tisdag öppnar Sveriges riksdag och landets statsminister ska avge sin regeringsförklaring. Men Stefan Löfvens populistiska utspel om att skattebetalarna har hjälpt Nordea och att folket därmed har rätt att vara ”frustrerade och förbannade” är i sig ett slags regeringsförklaring.
Och vad säger inte det om en statsministers kvaliteter, om han hellre än att tala klarspråk väljer att underblåsa ett missnöje som knappast kan sägas ha fog för?
