Nära från debatt till öppet våld

Ledare Artikeln publicerades
En person skadades i al-Noor Islamic senter moskéen  i Bærum när en 21-årig man med högerextrema åsikter öppnade eld.
Foto: Fredrik Hagen
En person skadades i al-Noor Islamic senter moskéen i Bærum när en 21-årig man med högerextrema åsikter öppnade eld.

Den här gången blev det inget blodbad. Men om hatet och misstänkliggörandet av muslimer får fortsätta, är det inte en fråga om nästa gärningsman kommer att lyckas – utan när.

Under söndagen inleddes Eid al-adha, den muslimska offer- och försoningshögtiden. En glädjens och omtankens fest som firas världen över. Men i år fick den här i Norden en svart inramning. En 21-årig norrman som gjort sig känd som högerextremist och Quislingssympatisör försökte genomföra ett attentat mot en moské i Bærum utanför Oslo.

Utrustad med kroppsskydd och hjälm, och ett ännu okänt antal vapen, öppnade 21-åringen eld men lyckades bara skada en person lätt innan han avväpnades och kvarhölls av en älde man som befann sig i moskén för att förbereda söndagens firande. I samband med att gärningsmannen omhändertogs av polis, genomsöktes hans lägenhet. Där påträffades en 17-åring flicka död, som senare visade sig vara en styvsyster.

Händelsen utreds bland annat som ett terrorbrott. 21-åringen har gett uttryck för högerextrema åsikter på nätet och lade innan moskéattacken ut en hyllning till Brenton Tarrant, terroristen som mördade 51 muslimer i två moskéer i Christchurch i Nya Zealand tidigare i år.

Så ser sakläget ut. Norsk polis höll en presskonferens under söndagen där bland annat frågor om 21-åringens psykiska tillstånd lämnades obesvarade. Det hindrade inte spekulationerna om huruvida det hela var en galnings irrationella gärningar eller en kallhamrad terrorists anslag.

Men en sak vet vi redan nu: Hets mot muslimer är vardagsmat – även i så fredliga och civiliserade länder som Sverige och Norge.

Säpos senaste rapport visar att hatbrott tillhör vardagen, misstänkliggörandet pågår dygnet runt på nätet. Sociala medier svämmar över av hat, lögner och konspirationsteorier. Oviljan eller oförmågan att se muslimer som människor och medborgare med samma rätt till liv, frid och hälsa som alla andra förekommer även i sammanhang som rimligen borde vara befriade från sådana tendenser. I veckan har det pågått en debatt i tidningar och sociala medier efter det att en busschaufför fotograferats försjunken i bön på sin rast. Denna bild har spritts med uppenbart främlingsfientliga och islamofoba motiv. I denna snaskiga hantering har inte minst en moderat riksdagsledamot med ett stort följe på twitter varit aktiv på ett sätt som entydigt förstärker bilden av muslimer som utövar sin religion som ett samhällsproblem.

Mycket ryms inom yttrandefrihetens hägn. Men i ett klimat där det finns krafter som vill förstärka hatet mot muslimer kan den som vill utnyttja denna frihets fulla räckvidd likafullt bidra till att legitimera hat och terror. Radikaliseringens mekanismer är välkända. Det som i ett sammanhang utgör ett viktigt åsiktsutbyte om åtgärder mot segregation, för bättre integration eller rentav kring frågan om hur asyl- och flyktingmottagandet ska utformas, kan i ett annat bli en signal till handling, till att ta till våld. Dagens invandringskritiker kan mycket väl vara morgondagens vitmaktanhängare.

Sättet som vi närmar oss frågor om kulturskillnader, religion och verklighetsuppfattning måste i ett tillstånd av uppskruvat tonläge och inflammerad debatt präglas av största möjliga försiktighet och hänsyn.

Att inte se detta, att inte vilja ta ansvar, är att göda extremismen.