Liberaliserad arbetsrätt är inte största hotet mot S

Ledare Artikeln publicerades
Strejk i Göteborgs containerhamn som ett resultat av hamnkonflikten.
Foto: Adam Ihse/TT
Strejk i Göteborgs containerhamn som ett resultat av hamnkonflikten.

En socialdemokratisk statsminister lovar att under mandatperioden ska förändra i lagen om anställningsskydd. Arbetarrörelsen har bara att se på när en närmast helig princip överges bara för att makten förutsätter detta helgerån. Hur djup kan sprickan bli?

Det som ofta beskrivs som det historiska och unika i denna långdragna politiska höst och vinter rör borgerligheten. Att Alliansens ska ha splittrats, det har ägnats många spaltmetrar i de politiska analyserna. Att socialdemokraterna nu förväntas driva en mer liberal politik än någonsin tidigare har reducerats till något nödvändigt, till eftergifter åt Centerpartiet och Liberalerna.

Att det finns en gammal spricka som nu börjat ta sig nya uttryck råder det ingen tvekan om. Frågan är bara hur djup den verkligen är.

Socialdemokraternas identitet och intressegemenskapen med LO har gjort att gränserna mellan arbetarrörelsens båda grenar av och till varit svåra att iaktta. Partiet är dess politiska gren och fackets pengar och enorma apparat av ombudsmän och förtroendevalda har varit en maktpolitisk faktor som sträcker sig långt tillbaka i tiden.

Att en överenskommelse med de liberala mittenpartierna om LAS i regeringsförklaring skulle ändra på detta faktum och denna långa historia kan låta naivt. Men inte minst vänsterkrafterna inom partiet och inom LO vill gärna ha det till att Socialdemokraterna allt mer verkar distansera sig från arbetarrörelsens traditionella värderingar och ståndpunkter.

Stämmer det? Är Socialdemokraterna på väg att så att säga ta ut skilsmässa från arbetarrörelsen?

En bit från riksdagen och sju mil väster om Borås ligger den historiska arbetarstaden Göteborg. De senaste åren har stadens hamn präglats av en konflikt mellan Svenska Hamnarbetarförbundet och APM Terminals, som resulterat i strejker, blockader och lockout. Hamnarbetarförbundet nöjer sig inte med de kollektivavtal som arbetsgivaren slutit med Transport, utan vill ha ett eget. Konflikten som pågått sedan 2016 har vid det här laget kostat mångmiljonbelopp.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson tillsatte efter tryck från inte minst näringslivet i Sjuhärad en utredning om hur en arbetsmarknadskonflikt inom ett avtalsområde där det råder fredsplikt ska förhindras. Arbetsgivarsidan och LO-facket la för sin del fram ett förslag som visserligen inte innebar långtgående inskränkningar i strejkrätten, men försvårande att vidta stridsåtgärder mot ett företag som redan har kollektivavtal mot en facklig organisation. Regeringen var nöjd med parternas bidrag till att lösa konflikten.

Vänsterpartiet – arbetarrörelsens arga styvsyskon – och delar av arbetarrörelsens många högröstade opinionsbildare var dock missnöjda och kritiserade båda initiativen. Minnet från 1990-talets början och den dåvarande s-regeringens förslag om strejkstopp bidrog till att sätta in dagens agerande i ett sammanhang som förstärkte intrycket av ett latent hot från en opålitlig s-regering.

I ljuset av dessa exempel ter sig samarbetet med de liberala mittenpartierna som ett problem för arbetarrörelsen. Vems intressen företräder Stefan Löfven egentligen?

Det är helt i sin ordning att ställa frågan om vad som håller på att hända med Socialdemokraterna och med LO. Men det är alldeles för tidigt att ta januariöverenskommelsens 73 punkter till intäkt för att den leder till att arbetarrörelsen ofelbart går mot en situation där fack och parti glider isär. Minns att den enda omedelbara effekt som mittenuppgörelsen har haft är att Alliansen har spruckit.

Det omedelbara hotet mot arbetarrörelsens sammanhållning är snare väljardemografiskt; nära nog var fjärde LO-medlem vänder ryggen åt Socialdemokraterna och hellre lägger sin röst på Sverigedemokraterna.

Det finns strukturella förändringar som hotar mer än liberal politik. Men det är inte givet att den väg som Stefan Löfven nu har slagit in på kommer att minska tappet till SD.

Det är nästa kompromiss, nästa överenskommelse, som borde oroa. Vad är S då berett att släppa för att inte tappa mer till SD? Och med vilka är man då beredda att samarbeta?

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.