När staten sponsrar slösaktighet måste de folkvalda själva ta ansvar
En gammal nationalekonomisk sanning säger att höjda skatter leder till minskad vilja att arbeta. I samma veva ökar incitamenten för skatteplanering. Detta medför i sin tur att skattebasen för såväl kommunalskatt, arbetsgivaravgifter och moms minskar i takt med varje höjning.
Att höja skatter – som dessutom redan är rekordhöga – är en riktigt dålig affär. Enligt en rimlig bedömning av effekten för den offentliga sektorns del, handlar det om att 26 öre per skattekrona i kommunalskattehöjning försvinner på grund av de negativa dynamiska effekterna”.
Sparsamhet är en dygd. Det borde vara varje ansvarskännande folkvald församlings moral, motto och mantra när verksamheternas budget fastställs. Men på grund av utjämningssystemet och att kommunerna är undantagna från att betala moms, är det snarare det slösaktiga beteendet på marginalen som hålls fram som ideal. I rapporten Kommunernas momsundantag (Timbro 2017) gör Jacob Lundberg detta tydligt. De politiker som vill utöka den kommunala verksamheten vet med sig om att de aldrig behöver betala krona för krona för expansionen.
Genom den uteblivna momsen subventionerar staten den ökade kostnaden till inte obetydlig del. Det är således lockande att höja skatten. Kommuninvånarnas plånböcker blir visserligen magrare, och det är inte den enda negativa effekten. På ett högre plan urholkas även idén med den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten eftersom den egentliga tanken med båda är att kommuninvånarna själva dels ska bestämma om nivån på den offentliga servicen, dels stå för hela kostnaden. I en debattartikel på DN Debatt 20 november argumenterar Lundberg för att utjämningssystemen fritar kommunerna från ansvar. När skatterna höjs och skattebasen minskar som en konsekvens av detta, kompenseras bortfallet i intäkter till 95 procent av andra kommuner.
Momsundantaget och utjämningssystemet är stora och komplexa. Lite talar för att de kommer att förändras i närtid. Vad som däremot är uppenbart och aktuellt är att det stundar stora kommunalskattehöjningar i de flesta kommuner i landet.
I väntan på de stora reformerna och bättre system är det inget annat som hjälper än att varje politiker vill inse och anamma det allvar och ansvar som följer med det folkvalda mandatet.
