Ledare 2010-07-31 | Uppdaterad 2010-08-01
Stockholms gator kantas idag av hundratusentals åskådare. Pridefestivalen har utvecklats till en folkfest och det avslutande tåget är en nationell angelägenhet.
Alla politiska partier förväntas delta och föreningarna på plats mäts i hundratal. Festivalen sker mot bakgrund av en dyster verklighet: Misshandel av homosexuella och transpersoner är inte ovanligt i dagens Sverige och självmordsfrekvensen bland homosexuella ligger klart över genomsnittet. Inställda Pridefestivaler och attackerade festivaltåg på andra sidan Östersjön vittnar om homosexuellas utsatthet strax bortanför våra gränser.
HBT-personer misshandlas just därför att de tillhör en sexuell minoritet. Det är ett allvarligt problem och ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Ett problem med Pridefestivalen är dock sammanblandningen mellan mänskliga rättigheter och specifika krav på grupprättigheter. Ingen individ ska behöva trakasseras på grund av sin sexuella läggning.
Däremot är det ingen mänsklig rättighet att homosexuella ska få gifta sig eller adoptera barn, det är en politisk ståndpunkt som politikerna öppet ska kunna debattera utan att stämplas som avvikande om man har ”fel” åsikt. I en festival där alla samhällsintressen förväntas delta är det också lätt att RFSL:s ståndpunkter upphöjs till norm. Medierna förstärker detta genom att okritiskt rapportera från evenemangen. Journalistkåren blir till en del av rörelsen snarare än kritiska observatörer på distans.
Är ett politiskt parti inbjudet till Pridefestivalen ska man delta och bryter partiets linje mot RFSL:s politik blir det lätt stämplat som homofobiskt.
Att Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund hellre vill förbereda sitt sommartal och komma laddad till valrörelsen godkänns inte som ursäkt. Alla de andra partiledarna var ju där.
KD:s deltagande ska inte behöva påverkas av förväntade burop. Inte heller av att folkhälsominister Maria Larsson (KD) idag tilldelas den Rosa tisteln av Stockholms RFSL. Men även politiker är ju människor.
Samtidigt måste man fråga sig vilka andra särintressen eller grupperingar i samhället som förväntar sig att samtliga riksdagspartier ska ställa upp. Förväntar sig företagarna det, pensionärerna eller de hemlösa? Inslagen av intolerans från gayrörelsen bidrar dessvärre också till att Pridefestivalen inte känns som en folkfest, öppen för alla.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74