När Pinocchio kom till byn

Borås Artikeln publicerades

På onsdag är det tio år sedan Pinocchio invigdes. BT:s Stefan Eklund minns hur debatten tog fel väg.

Den 16 maj 2008 hade många boråsare samlats för att se på invigningen av Pinocchio, eller ”Walking to Borås” som konstverket egentligen heter. Den stora och hetsiga debatten om skulpturen hamnade tyvärr fel, menar BT:s chefredaktör Stefan Eklund.
Foto: Tomas Karlsson
Den 16 maj 2008 hade många boråsare samlats för att se på invigningen av Pinocchio, eller ”Walking to Borås” som konstverket egentligen heter. Den stora och hetsiga debatten om skulpturen hamnade tyvärr fel, menar BT:s chefredaktör Stefan Eklund.

En varm majdag för 10 år sedan – på onsdag är det jubileum – landade Pinocchio i Borås. Efter den hetsigaste och mest omfångsrika insändardebatten i Borås Tidnings historia avtäcktes den nio meter höga skulpturen inför tusentals nyfikna boråsare. Men vad handlade debatten egentligen om?

Jag sitter och klickar mig fram bland alla gamla artiklar i Borås Tidnings digitala arkiv som skrevs om planerna på att placera en donerad skulptur av Jim Dine, föreställande Pinocchio, på en central plats i Borås, i ena änden av Allégatan. Tämligen omgående växte också mängden insändare lavinartat. Men det är uppenbart att allt gick snett efter ett tag.

Själv var jag BT:s kulturchef på den tiden och eldade på med åsikter om processen kring donationen. Jag tyckte att den var tveksam. Den privata donatorn som ville finansiera Pinocchio ställde mycket specifika krav på placering och att det skulle vara just Jim Dines skulptur och inget annat. Och offentlig konst ska inte skänkas med tillhörande villkor. Offentlig konst ska prövas av konstnärligt kompetenta krafter. Var ska verket placeras? Hur spelar det med sin omgivning? Vad finns det för alternativa förslag? Sådana frågor måste ställas och utredas. Det skedde inte på ett tillfredsställande sätt i fallet med Pinocchio (jo, jag vet att skulpturen egentligen heter "Walking to Borås"…).

Inte bara jag kritiserade förfaringssättet. KRO reagerade negativt genom sin ordförande Per-Åke Magnusson. Ulf Olsson (S) förklarade socialdemokraternas nej till skulpturen med att "vi accepterar inte ultimata krav från en donator."

Men ett ja blev det till slut.

Den här delen av debatten var intressant. Makten över det offentliga rummet är inget man ska ta lätt på. Det offentliga rummet förfogar medborgarna över, genom demokratiska val. Förändringar av det offentliga rummet ska bara kunna ske genom transparanta demokratiska och konstnärligt kompetenta processer. Ur det perspektivet väckte Pinocchio-projektet en viktig diskussion. Jag tror också att diskussionen gjorde att de donationer som senare har förekommit i Borås har behandlats på ett mer rimligt sätt.

Men det var som sagt inte de demokratiska processerna det stora sjöslaget på insändarsidorna kom att handla om. I stället hamnade konstnären och själva konstverket i fokus. Jim Dine? Pinocchio? En Disneyfigur? I Borås? Varför?

Debatten vulgariserades. Det var olyckligt, av flera skäl: Jim Dines status som konstnär fanns inget skäl att ifrågasätta. Att omskapa klassiska sagofigurer till mångbottnade konstverk är inget nytt. Pinocchio är dessutom ingen Disneyfigur från början, utan en docka i en italiensk sagobok från 1880-talet (Jim Dine har dock givit skulpturen ett Disneyutseende med vissa spöklika tillägg, något som jag tycker är verkets främsta kvalitet). Konstverk som placeras i Borås måste definitivt inte ha med Borås att göra, tvärtom, det främmande kan skapa nya betydelser i en annars hemtam miljö. Och så vidare….

Dessvärre gjorde företrädare för Borås Stad saken värre genom att förtvivlat leta efter lokala skäl att placera Pinocchio i Borås. Till slut hittade man en gammal Disneytecknare med rötter i Västergötland, som möjligen hade varit inblandad i Disneyfilmen om Pinocchio. Långsökt och ointressant. Allt smakade bymentalitet.

Men nu är det där historia. Pinocchio finns bara ett stenkast ifrån mig när jag sitter i BT-huset och skriver. Skulpturen lär överleva oss alla. Debatten om den bidrog till starkt till dess berömmelse, men dog så fort invigningen var över. De senaste årens fake news-diskussion har dessutom givit skulpturen en ny betydelse. Att placera en lögnens symbol (Pinocchios näsa växer när han ljuger) utanför ett tidningshus känns i sammanhanget… ja, lite pikant.