När LO låter som SD – som i sin tur låter som nyfrälsta EU-vänner

Ledare Artikeln publicerades
LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.
Foto: Lars Pehrson/SvD/TT
LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.

LO går till val på ett budskap man snott från de mest aggressiva Brexit-förespråkarna. Sverigedemokraterna sjunger lovsånger till den inre marknaden. Vad är det som händer?

Minns ni den gången 2004, då Byggnads ombudsmän och strejkvakter agerade som en främlingsfientlig mobb mot lettiska byggnadsarbetare som byggde en skola i Vaxholm? Trots att företaget hade avtal och att lönen var i nivå med det som krävdes enligt EU:s direktiv? Inte ett av svensk fackföreningsrörelses stoltaste ögonblick.

Nu drar det ihop sig till Europaparlamentsval igen. Att facket den gången lät som en främlingsfientlig mobb med sina ”Go home” och allehanda hot i övrigt borde vid det här laget vara historia.

Kan man tycka. Men ärligt talat verkar det inte så.

Arbetarrörelsens fackliga gren säger sig ha Sverigedemokraterna som huvudfiende i valet. Men i sin retorik och i de frågor som facket lyfter fram står man tvärtom nära den position som det förhatliga parti man säger sig vilja bekämpa.

Under onsdagen presenterade SD sin valplattform inför EU-valet. Under årets första partiledardebatt i riksdagen försökte Jimmie Åkesson tona ner den traditionella hållningen om att Sverige ska lämna unionen. Nu följs den piruetten av en till: ”Frihandel och den inre marknaden är en förutsättning för Sveriges företag och tillväxt”, skriver partiet. Istället för Swexit ska SD nu se till att EU ”reformeras inifrån”. Att verka för att införa en offentlighetsprincip inom EU är inte alls feltänkt och rentav lovvärt.

Alldeles oavsett denna ljusglimt i ett parti vars politik endast erbjuder mörker, återstår att se vad som är ärligt menat och vad som bara är retorik.

I fallet med LO:s valplattform råder det dock ingen större tvekan. Även om facket naturligtvis bekänner sig till den inre marknadens välsignelser är den retoriska förpackningen den här gången tänkt att väcka helt andra, rentav rakt motsatta känslor.

Det låter faktiskt som att LO går till val på ”svenska jobb ska bara gå till svenska arbetare”.

Att den inre marknaden förutsätter rörlighet och inte hinder i form av nationella, fackliga särkrav låtsas LO inte om. EU:s nya utstationeringsdirektiv utgör i sig en begränsning av denna rörlighet, ett hinder för länder med väsentligen lägre kostnadsläge att konkurrera med sina strategiska fördelar. Samtidigt är det rimligt att det inte finns allt för stora avstånd i lön och förmåner på en öppen arbetsmarknad. Missbruk har förekommit, arbetare har utnyttjats och hamnat i kläm. Men mycket av det som i dag byggs i Sverige hade aldrig blivit byggt utan arbetskraft från övriga EU.

Vill LO på allvar slippa alla former av olikheter i avtal och förmåner borde det falla sig naturligt att istället argumentera för en ökad överstatlighet, lagstiftning istället för avtal och större samordning av arbetsmarknadspolitiken från Bryssel.

Politiskt sett fungerar det nuvarande direktivet som en eftergift åt de krafter som EU:s mer välmående länders regeringar får allt större problem med – populister till höger och till vänster. Att något riskerar att gå förlorat när det uteslutande är de nationella argumenten och den nationella retoriken som framhävs, det låtsas fackets företrädare inte om.

”Det vore en katastrof för Europas framtid om de här nynationalistiska, främlingsfientliga krafterna tar makten”, sa LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson när han presenterade valrörelsesatsningen under tisdagen. Samtidigt var det som om han stod mitt inne bland de gula västarna i Paris eller på ett ”Alternativ führ Deutschland”-möte i Dresden när han höll fram parollerna ”trygghet för vanligt folk” och ”ta tillbaka kontrollen”.

Var fjärde LO-medlem röstar på SD. Kanske är det inte så värst förvånande att valbudskapen då lika gärna kunde ha varit producerade av firma Åkesson & Co. Extra skrattretande är att de formuleringar som LO har valt är ordagrant kopierade från den mest rabiata Brexitpropaganda som förekom i den brittiska folkomröstningskampanjen 2016.

Vi får ändå vara tacksamma för det lilla. Thorwaldsson sa i alla fall inte ”Go home” den här gången.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.