Annons

Stefan Eklund: När konsten möter tron

Konsten kan utmana vår tro, så som Gunnar Berghs flyktmålning gör.
Stefan EklundSkicka e-post
Borås • Publicerad 20 april 2019 • Uppdaterad 21 april 2019
Stefan Eklund
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Gunnar Berghs målning ”Flykten till Egypten”, 2010. En målning som handlar om oss själva, i vår egen tid, och vår förmåga att känna empati för de flyktingar som alltför många länder i världen idag vill stänga sin gräns för. Det menar BT:s chefredaktör Stefan Eklund. (Bilden är beskuren).
Gunnar Berghs målning ”Flykten till Egypten”, 2010. En målning som handlar om oss själva, i vår egen tid, och vår förmåga att känna empati för de flyktingar som alltför många länder i världen idag vill stänga sin gräns för. Det menar BT:s chefredaktör Stefan Eklund. (Bilden är beskuren).

Gunnar Berghs målning som ni ser på bilden här intill heter ”Flykten till Egypten”. Ett känt motiv från Bibeln, Maria och Josef flyr för sitt barns liv. Men inspiration till bakgrunden, det röda hyreshuset i miljonprogramstil, har Gunnar Bergh hittat på Norrby, där han själv bor.

Och när vi ser det säger bilden också något annat. Då är det inte bara en 2000 år gammal bibelberättelse det handlar om. Då handlar det också om oss själva, i vår egen tid, och vår förmåga att känna empati för de flyktingar som alltför många länder i världen idag vill stänga sin gräns för.

Annons

Det kunde varit vi som behövde fly. Det säger Gunnar Berghs målning.

Konstverket var ett av dem som vi pratade om i Caroli församlingshem för några veckor sedan, i samtalsserien ”Konst & tro”. Då hade jag förmånen att få samtala med just Gunnar Bergh och Ulla Zimmerman. Det var fullsatt i salen, extra stolar fick sättas in. Det till synes enkla ämnet, som ändå innehåller så stor komplexitet, lockade. Det var det andra samtalet i serien. Det första, med Sparsör-konstnärerna Marie Capaldi och Jarl Ingvarsson, fann också en stor publik.

Och visst uppstår något spännande när konst och tro möts? Konsten, med sitt utforskande av våra existenser och vår värld. Tron, med sin ogripbara väldighet, som vi söker i hopp om att finna mening och tröst.

Konsten kan hjälpa oss att gå i dialog med det sökandet. Den kan också utmana vår tro, så som Gunnar Berghs flyktmålning gör.

För mig har samtalen med Capaldi/Ingvarsson och Bergh/Zimmerman varit spännande och givande. Marie Capaldi och Jarl Ingvarsson är katoliker och därmed tillhörande en trosinriktning där konsten alltid haft en central plats. Båda vittnade om hur deras konstnärliga skapande låg nära bönen, ja, faktiskt var en slags bön. Deras konstnärskap är olika och särpräglade men gemensamt är de starka livsbejakande varma färgerna som förmedlar en ljus och glädjefull syn på livet, utan att någonsin förfalla till plattityder eller förenklingar.

Gunnar Bergh och Ulla Zimmerman målar båda i en tradition av färgstark expressionism. Ulla Zimmerman visade under samtalet två konstverk som utgick från dikter av Werner Aspenström, ”Hundarna” och ”Påsknatten”, och som lyckades omfamna hela de mångfacetterade skiftningarna i de vackra och existentiellt starka dikterna. (Om målningen ”Påsknatten” har jag skrivit tidigare, se BT 15/6 2018).

Ulla Zimmerman, som har målat med och om de utsatta och sargade i vår värld efter att ha i sin ungdom ha ”väckts” av den kände prästen Abbè Pierre, deklarerade en öppen men sökande hållning gentemot tron. Jag uppfattade Gunnar Bergh som mer övertygad, ständigt fascinerad av de starka berättelserna i Bibeln. Den andra målningen han visade i Caroli församlingshem föreställde scenen med Jesusbarnet i stallet och de vise männens besök. Men platsen är Göteborgs centralstation och människorna på bilden romer.

När båda berättade om hur de skapade och hur de förhöll sig till de verk de arbetade med upplevde jag, precis som fallet var med Marie Capaldi och Jarl Ingvarsson, att man kunde se arbetet som något som liknande de inslag av mysticism som finns i den kristna tron. Man går in i något, hängivet och sökande, utan att veta var det ska sluta.

Färdig med ett konstverk blir konstnären förr eller senare, men dess betydelse blir aldrig färdig. Det är som med tron. Den blir heller aldrig färdig.

Fotnot: Det tredje och avslutande delen i serien ”Konst & tro” sker den 6 maj i Caroli församlingshem. Då samtalar jag med konstnärerna Jolanta Nowaczyk och Maurits Ylitalo. Vill man se mer konst av Gunnar Bergh så pågår en utställning i Immanuelskyrkan i Borås.

Annons
Annons
Annons
Annons