tisdag 09 februari 2010
tisdag 09 februari 2010
Ledare 2008-06-27 | Uppdaterad 2008-06-27
Kommunpolitikerna i Borås är oense om mycket. Men det händer också att de är helt överens. Faktum är att företrädare för samtliga partier har motionerat för att kommunen ska bli en så kallad Fair Trade City.
Rean pågår för fullt. När det är billigt är det många köpare som vill fynda. Det är inte säkert att säljarna förlorar trots att priserna är låga.
Genom att uppmuntra och öka konsumtionen av rättvisemärkta produkter uppfyller nu staden kriterierna. I morgon belönas Borås med diplom.
Precis som kommunens politiker, tvistar också världens ekonomer. Men om några få saker är även de överens. Fri handel skapar oftast välstånd och bistånd leder sällan till utveckling.
Rättvisemärkningen som utförs av en speciell organisation är i princip en blandning mellan bistånd och handel. Den går ut på att specifika odlare av exempelvis kaffe och bananer får bättre betalt än vad människor i allmänhet är beredda att betala.
Det låter fint. Vi vill ju gärna njuta av choklad och kaffe utan att behöva oroa oss för att producenterna går hungriga.
Men i verkligheten gör det knappast världen rättvisare eller bättre.
De hundratals miljarder som vi har gett i bistånd de senaste decennierna har inte möjliggjort utveckling och tillväxt i fattiga länder. Tvärt om har de många gånger hämmat framåtskridande och gynnat stagnation.
Samma problem är förknippade med rättvisemärkningen. Många fattiga bönder har inte råd att betala de löner som Rättvisemärkt kräver. Några har det så illa ställt att de till och med tvingas ta hjälp i jordbruket av sina barn. Då diskvalificeras de för Rättvisemärkt. Enligt en rapport från Timbro måste bönderna betala över 20.000 kronor för att få rättvisecertifikat. Det kan vara svårt, för att inte säga omöjligt, i ett land som Nicaragua där familjer på landsbygden ofta bara tjänar omkring 2.000 kronor om året.
Men också de som kvalificeras kan få problem. När märkningsorganisationen sätter ett garantipris uppmuntras människor att skapa ett utbud oavsett efterfrågan. Många odlar och producerar då varor som apelsiner och kakao fast de kanske skulle kunna utvecklas mer om de försökte sig på att göra juice och choklad.
Om man med rättvisa menar att fattiga människor ska få likvärdiga möjligheter att utvecklas så ska man nog inte välja Rättvisemärkt.
Det är därför tråkigt att kommunpolitikerna nu, enligt kriterierna för att få vara Fair Trade City, i de offentliga upphandlingarna kommer att välja bort billiga och bra varor som produceras av världens fattigaste. De borde påminna sig om att Sverige kunde lämna fattigdomen tack vare att Storbritannien och Frankrike handlade med oss trots att vi hade både barnarbete och svältlöner för 130 år sedan.
Om britterna och fransmännen i stor skala hade tillämpat rättvisemärkning skulle utvecklingen ha gått långsammare.
Rättevisemärkning hade inte fungerat då och fungerar inte nu.
Det är istället vår växande köpkraft och våra minskade handelshinder som möjliggör för fattiga människor att själva arbeta sig upp över fattigdomsgränsen.
(Först ett litet tips till BT; det heter "Fairtrade City" inte "Fair Trade City"...)
Borås Tidnings ledarredaktion skriver idag en ledare som i princip handlar om att det här med Fairtrade inte är något att ha. Det ska stå i kontrast till att alla partier var eniga om att det här var bra för Borås. Hm? Ska jag verkligen köpa Ubuntu Cola? Vem ska man lita på som samhällsmedborgare i Borås? Det är bara att hoppas att politikerna svarar på detta. Att det blir debatt. Det gynnar alla. För det vore synd om den kommande diplomeringen bara hade ett PR-mässigt värde och inget annat?
(inlägget är ursprungligen publicerat på http://knallebygd.wordpress.com/2008/06/27/fairtrade-city-2/)
Skrattretande, har ledarredaktionen någon som helst koll på vad hållbar utveckling handlar om? Inget system är ofelbart, inte så heller FLO:s system, men att i princip godta barnarbete och att se frihandel som lösningen på alla problem visar på noll insikt och kunskap om global och hållbar utveckling!
Hanna,
Vadå? Är inte frihandel lösningen på de fattiga ländernas problem? Är det inte genom handla med dem som jobbar under usla förhållanden (ex. barnarbete och svältlöner) som de kan få det bättre?
Lite siffror från:
1. Mellan 1980 och 2000 nästan halverades barnarbetet i u-länderna från 23 till 12 procent. (UNESCO)
2. Sedan 1981 har vi blivit 1,6 miljarder fler på jorden, men 400 miljoner färre absolut fattiga (Chen & Ravallion 2004)
3. Sedan 1970 har antalet sjukhusbäddar per 1000 invånare i u-länderna mer än tredubblats. (UNDP 2004)
4. Sedan 1990 har antalet människor med tillgång till rent dricksvatten ökat med 1,1 miljarder personer. Åtta av tio i u-länderna har nu tillgång till säkert vatten. (UNDP 2004)
5. Mellan 1980 och 2000 ökade andelen barn i grundskola från 76 till 85 procent. (UNESCO)
De u-länder som varit mest öppna mot omvärlden för investeringar och handel har lyckats bäst. Fri handel löser BEVISLIGEN problem för fattiga människor. Så kallat rättvisemärkt ställer till problem genom att sätta fasta priser. Det sänder fel signaler till dem som berörs.
Världens fattiga vill inte ha våra allmosor de vill ha bättre tillgång till våra marknader.
...så hade denna sandlådedebatt aldrig behövt uppstå.
Men eftersom diverse strafftullar, subventioner och andra handelshinder stänger dörren för stora delar av framförallt världens jordbruksidkande befolkning så finns det tyvärr ett behov av organisationer av det slag som Rättvisemärkt representerar. Jag tänker inte begå samma misstag som ledarredaktionen på Borås tidning och raljera kring en fråga som jag inte besitter nog mycket kunskap om, dock kan jag inte undgå att kommentera det beklagliga i att en av våra större morgontidningars ledarredaktion helt missar att belysa denna aspekt av problemet och istället fokuserar på diverse kolonialmakters agerande för snart tvåhundra år sedan. Detta under en period när sociala rättigheter var en lyx förunnad den så kallade adelsklassen. Jag utgår från att denna jämförelse var ett olycksfall i arbetet. Om så inte är fallet har jag bara ett tips: skippa särskrivningarna och ägna lite tid åt research innan ni skriver något så här uselt nästa gång.
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
