Murguz: Vem ska dra gränsen för lärares åsikter?

Gästkrönika Artikeln publicerades
Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand vill inte samarbeta med Sverigedemokraterna.
Foto: Christine Olsson/TT
Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand vill inte samarbeta med Sverigedemokraterna.

Kan man vara lärare och samtidigt vara sverigedemokrat? Det brådskar att hitta en relevant svar på den frågan.

Det tycker inte Jessica Schedvin, politisk sekreterare för Kristdemokraterna i Göteborg. Frågeställningen väcktes i samband med att Lärarförbundet gick ut med nya riktlinjer om hur man ska förhålla sig till politiska partier under den kommande valrörelsen. Inför förra valet tog även Vårdförbundet ställning mot Sverigedemokraterna genom att inte delta i arrangemang med partiet och inte bjuda in dem till möten med de andra riksdagspartierna.

Eftersom båda förbunden är medlemsorganisationer kan man inte ställa samma krav på objektivitet som på exempelvis offentliga myndigheter. Det står dem således fritt att välja vilka partier de bjuder in till sina debatter och panelsamtal. Men det innebär inte att beslutet är mindre fel för det.

Lärarförbundets nya riktlinjer innebär att man ska undvika att delta i aktiviteter med partier vars värdegrund, ideologi eller grundläggande principer strider mot de egna värderingarna. Däremot nämns inte Sverigedemokraterna specifikt. Men fackförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand bekräftar att det är det riksdagsparti man inte ska samarbeta med eftersom partiet är emot ett mångkulturellt samhälle (Lärarnas tidning, 3/4).

Oavsett vad man personligen anser om Sverigedemokraterna är de riksdagens tredje största parti. Att ett fackförbund som verkar för lärares och skolledares bästa inte är intresserade av hur partiet förhåller sig till skolpolitiska frågor är märkligt. Vidare kan man också diskutera huruvida det är en klok strategi att ignorera partiet. Se bara hur det gick med migrations- och integrationspolitiken. När de övriga partierna och inflytelserika aktörer låtsas som att Sverigedemokraterna inte finns tycks stödet för dem ökat kraftigt. Att försöka göra dem irrelevanta gör dem helt enkelt ännu mer relevanta.

Jessica Schedvin, som också är lärare i svenska och svenska som andraspråk, drar det ett steg längre och skriver på Twitter (11/4) att det inte går att vara lärare och sverigedemokrat. Det är rent ut sagt obehagligt. Ens politiska ståndpunkter är en privatsak och ska inte utgöra en grund för avsked eller nekande till jobb så länge denne inte propagerar för sina egna åsikter inför eleverna. Ur ett juridiskt perspektiv kan det till och med vara en fråga om diskriminering då man inte får neka anställning eller sparka någon på basis av deras politiska uppfattningar. Denna viktiga princip ska även gälla åsikter man själv inte gillar, ty man i ett demokratiskt samhälle ska stöta och blöta olika hållningar, inte bannlysa dem.

Det finns också en svår gränsdragningsproblematik eftersom det i mångt och mycket är en subjektiv tolkning vilka politiska ståndpunkter som är acceptabla för en lärare. Vem ska dra denna gräns? I en tid där man dessutom hellre vill misstolka, snarare än att förstå, meningsmotståndare är jag rädd för att Schedvins hållning kommer missbrukas av de som jaga iväg personer vars åsikter man inte gillar.

Det finns mycket som inte står rätt till i svensk skola. Lärares politiska engagemang kvalar inte in i den kategorin.

Om skribenten

Anela Murguz

Murguz är liberal debattör från Borås. Hon studerar till lärare i Jönköping.

Visa mer...