Murguz: Varför gör det ont att läsa om Hässleholmen?

Gästkrönika Artikeln publicerades
Foto:
En bild efter en skottlossning på Tunnlandsgatan på Hässleholmen i Borås.

Fler fritidsgårdar, utegym och fotbollsplaner. Så brukar de politiska förslagen se ut efter att ett våldsdåd sker i ett särskilt utsatt område.

I Östberga i Stockholm ”satsar” man till och med på att korta ner trottoarer, som en rad av trygghetsåtgärder efter en skottlossning som ägt rum intill en förskola.

Dessa satsningar är oftast riktade, och därmed också konstruerade, efter de manliga invånarnas önskan och behov. Fritidsgårdarna är anpassade efter killarnas intressen, biblioteken tenderar att vara stökiga och i klassrummen var man inte sällan en kuddflicka med uppgiften att hålla fred mellan klassens bråkstakar. Trots detta är det just yngre män som ställer till problem i de särskilt utsatta områdena.

I politiken råder det någon slags övertro till att långtråkighet och brist på platser att hänga på skulle vara orsaken till att kriminaliteten lockar. Med denna logik hade jag som växt upp i området troligtvis varit kriminell i dag, och inte krönikör på lokaltidningens ledarsida. Och dessutom borde unga kvinnor vara den grupp som överrepresenterar brottsstatistiken med tanke på att politiken helt glömt bort förortens unga kvinnor när satsningar gjorts. I stället vill man stimulera brottslingar med sociala åtgärder som leder ingenstans. Ännu en gång får bråkstakarna sätta spelreglerna.

Aldrig någonsin har jag ens tänkt tanken på att häva ur mig min frustration, för den har jag känt mer än en gång under mina arton år på Hässleholmen, genom att bränna bilar eller sätta ordningen på spel. Att jag valde en annan, icke-brottslig väg och därmed också banade väg för en klassresa är inte till någon fritidsgårds förtjänst, utan det är tack vare oerhört drivande föräldrar och tre duktiga lärare från grundskola till gymnasiet, som jag önskar hade varit fler. Men visst hade man kunnat vara oförskämd och bete sig illa för att sedan skylla allt på samhället som bekostat ens utbildning och den vård som man emellanåt söker upp.

Värderingar spelar därför större roll än huruvida fritidsgården är öppen eller inte. I vissa miljöer är det enklare för vissa osunda värderingar och normer att etablera sig och det gör de genom familj, vänner, skola och populärkultur. Det menar bland annat Per-Olof Wikström, professor i kriminologi vid University of Cambridge och varnar också för framväxten av särskilt utsatta områden redan på 90-talet (SVT, 30/8).

Nu står Sverige med 23 särskilt utsatta områden, varav mitt Hässleholmen är ett utav dem. Problem som varit ett faktum i flera decennier men som politiker från alla block har insett allvaret i först nu. Sedan starten på mitt politiska engagemang har jag försökt sätta Hässleholmen på den politiska dagordningen både lokalt och nationellt. Men förgäves. Det krävdes ett fruktansvärt våldsdåd för att det skulle väcka liv i politiken - åtminstone lokalt. På det nationella planet har vi avtrubbats från dessa rubriker sedan en tid tillbaka.

Jag frågar mig själv: Varför gör det fortfarande ont i mig när jag läser om Hässleholmen? Varför bryr jag mig? Min framtida dotter kommer troligtvis växa upp med bättre förutsättningar än vad jag hade när jag växte upp där. Gå vidare. Men sen påminns jag om att någon kommer dra det korta strået likt jag en gång tvingats göra. Det är hög tid att vi börjar bry oss om förortens unga kvinnor.