Annons

Anela Murguz: Så slutade partierna att tala om skolan

Hur ska den svenska skolan bli bättre? Svaret på den frågan formuleras inte längre av de politiska partierna. I stället är det lärarfacken och enskilda lärare som driver skoldebatten framåt.
Anela MurguzSkicka e-post
Publicerad 1 augusti 2019
Anela Murguz
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Skola och utbildning är näst viktigast för väljarna när de ska bestämma sig för vilket parti de ska rösta på. Trots det lyser skolan med sin frånvaro i den politiska debatten.
Skola och utbildning är näst viktigast för väljarna när de ska bestämma sig för vilket parti de ska rösta på. Trots det lyser skolan med sin frånvaro i den politiska debatten.Foto: Hanna Franzén/TT

Jag kan inte komma på något politiskt tillfälle på senare tid där ett parti ägnat tid och kraft åt att diskutera skolan. Det är som om problemen inte längre existerar, eller så är helt enkelt inte skolan viktig nog för partierna. Men för väljarna var skola och utbildning den näst viktigaste frågan i valet 2018. Trots det fick skolfrågan inte särskilt mycket utrymme i valdebatten.

Annat var det bara för något år sedan när Miljöpartiet på allvar tävlade med Liberalerna om att profilera sig som Sveriges skolparti. Dåvarande utbildningsminister Jan Björklund (L) var en polariserande typ som delade Skolsverige i två läger. De som var med honom - och de som var emot honom. Debatterna mellan honom och Gustav Fridolin, som stod i andra änden av diskussionen, var därför givande. När Alliansen förlorade valet 2014 och det stod klart att Fridolin skulle ta över som utbildningsminister var det nog många som hoppades på att det skulle fortsätta så.

Annons

Men så blev det inte. Björklund kom att fokusera alldeles för mycket på att försöka plåstra ihop sitt splittrade parti. Bland annat genom regeringsfrågan, vilket ledde till att Liberalerna släppte skolfrågan helt. Politiken finns kvar, men partiet slutade att kapitalisera på den redan när de lämnade utbildningsdepartementet för snart fem år sedan.

Miljöpartiet talar inte heller om skolfrågor längre. Nu är det åter miljö och klimat som står högst upp på agendan. Det där med att etablera sig som ett skolparti är ”så 2014”, tycks logiken lyda.

Inför valet 2018 var det bara sjukvården som väljarna såg som viktigast. Precis som skolan påverkar sjukvården människors vardag och ligger därför närmare till hands än spelteorier och positionerande. Kristdemokraterna hade tidigt insett detta och betonade just sjukvårdsfrågan, vilket förmodligen gav skjuts i opinionen. Det fanns en medveten strategi från partiets sida att bygga upp ett förtroende i sjukvårdsfrågor. Men skolan lät man bli, vilket säger något om den politiska oviljan som finns gällande skolan.

I stället drivs skoldebatten fram av lärarfacken och enskilda lärare. För problemen är knappast få. Kommunaliseringens effekter, besparingskrav som går utöver undervisningen och social oro är bara några exempel på sakfrågor som partierna borde ägna en och annan tanke åt.

Skolan har gått från att vara ett politikområde som flera partier ville profilera sig inom, till att bli en sakfråga som man kan se förbi - trots dess betydelse hos väljarna. De stora förlorarna på detta blir eleverna och lärarna.

Annons
Annons
Annons
Annons