Anela Murguz: Politik för frihet ger jämlikhet
På så sätt finns ingen motsättning mellan liberala värden och strävan efter jämlikhet. Trots detta uppträder stora delar av svensk borgerlighet som om så vore fallet.
Särskilt tydligt blev det under förra veckans partiledardebatt i SVT när lag och ordning var på dagordningen. När Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt höll ett resonemang om att uppväxtvillkor de facto spelar roll vad gäller kriminalitet kunde inte Ulf Kristersson (M) hålla sig från att för sjuttioelfte gången lyfta fram hårda tag och behovet av utvisningar. ”Man kan inte skylla gängmord på ojämlikhet”, dundrade han till med. Men det påstod ju inte Sjöstedt heller. Vad vänsterledaren snarare gjorde var att lyfta fram ett viktigt perspektiv i debatten om kriminalitet som gått förlorat i tider när alla tävlar om att framstå som hårdast och tuffast.
I alla tider och på alla platser har kriminaliteten i högre utsträckning varit utbredd bland marginaliserade grupper i samhället. Det säger något om det starka samband som finns mellan segregation och klassklyftor i ena änden och kriminalitet i andra änden. Att erkänna ojämlikhetens betydelse innebär inte att man gör sig blind inför att vissa jargonger, värderingar och kulturer spelar roll när unga män väljer en kriminell livsstil. Men ojämlikheten och de skilda uppväxtvillkoren hjälper oss att förstå varför vissa typer av värderingar lättare frodas hos vissa grupper än i övriga samhället.
Borgerligheten behöver därför även utveckla långsiktiga svar på frågan om uppväxtvillkor som grundar sig i frihetsprincipen. När jag en gång deltog i ett panelsamtal ställde en flicka i tioårsåldern oss frågan vad vi ville göra för att hon skulle känna sig trygg när hon gick till skolan varje dag. Om vänsterns svar är någon slags tycka synd-mentalitet borde det borgerliga svaret vara att försvara den frihet och trygghet som dessa barn har rätt till.
Gängkriminella behöver få smaka på konsekvenserna av sitt handlande, men när viktiga ledargestalter åker in finns det alltid en och annan som kan fortsätta sprida skräck i de utsatta områdena. Det behövs en politik som värdesätter frihet högre, även för de barn som dagligen ser knark- och vapenhandeln bedrivas på sina lekplatser.
