Murguz: Det finns en annan sida av förskolan

Ledarkrönika Artikeln publicerades
Ett barn på sin förskola. Men vardagen på förskolan är inte alltid lika enkel och lekfylld som många vill ge sken av.
Foto: NTB
Ett barn på sin förskola. Men vardagen på förskolan är inte alltid lika enkel och lekfylld som många vill ge sken av.

För ett par år sedan jobbade jag på olika förskolor här i Borås. Kort sammanfattat så var ett av de mest lärorika yrkena jag haft. Hur klyschigt det än må låta så fylldes livet ständigt av glädje tack vare de där små liven.

Men det fanns också en annan sida av verksamheten.Dagarna på förskolan var inte bara fingerlek, sångstunder och utflykter. Sjukskrivningarna var inte bara siffror som man kunde läsa om i tidningen då och då. Det var något som påverkade förskoleverksamheten varje dag. En morgon var vi bara två pedagoger som under en hel arbetsdag förväntades ta hand om 17 barn då det inte fanns några vikarier att få tag på. Så kan en dag på förskolan också se ut.

De flesta dagarna efter jobbet låg jag strandad i soffan fram till läggdags med ett bultande hjärta till följd av den oro av att inte vara tillräcklig nog. Att inte hinna se alla barn. Det saknades helt enkelt förutsättningar för det. Och vet ni vad räddningen var från att fullständigt slå in sig själv i väggen? De där 15 timmarna som barn till arbetssökande och föräldralediga har rätt till men som S, MP, C och L nu vill höja till 30 timmar. Att man överhuvudtaget kommer på tanken är ett tecken på noll verklighetsförankring.

Mitt-S-samverkan påstår att förslaget är för barnets bästa. Men fler timmar på förskolan är inte lika med barnets bästa. Små barn är i behov av anknytning för att kunna utvecklas och må bra. Dessvärre är inte förskolan den bästa platsen för anknytning alla gånger. Vikarier som kommer och går, sjukskriven personal och stora barngrupper - allt detta bidrar till en allmänt orolig och stökig miljö som inte är helt optimal för barn att knyta an till de vuxna på förskolan.

När tusentals svenskar i en undersökning (Fonus, 2015) fick svara på frågan om vad det är de rädda för att ångra på sin dödsbädd svarade 30 procent att de var rädda för att ha spenderat för lite tid med sina barn. Det här borde vi också tala mer om. Men det vill uppenbarligen inte Mitt-S-styret när de i en replik till Kristdemokraterna på debattsidan (BT, 30/1) skriver att när man talar om ”att barnen mår bäst av att vara hemma med sina föräldrar förfäktar de egentligen föråldrade konservativa idéer”.

Nej, det är inte föråldrade konservativa idéer - det är fakta. På fredagens insändarsida i Dagens Nyheter skriver exempelvis psykologen Lars Folcke att många barnläkare och barnpsykologer avråder från tidig separation från föräldrarna. Detta då forskningsstudier visat att barn som placerats tidigt på förskola har högre doser av stresshormonet kortisol och även visar på tecken på posttraumatisk stress så som oro, klängighet och sömnsvårigheter.

Att vara medveten om dessa konsekvenser är inte detsamma som att skuldbelägga föräldrar som inte har några andra alternativ. Och ju snabbare Mitt-S inser det, desto tidigare kan de satsa på en politik som underlättar för familjer att få ihop livspusslet i stället för att skicka iväg barnen till offentliga institutioner.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.