Monarkin är en tillgång för demokratin

Ledare ,
Kronprinsessan Victoria med prins Oscar på armen.
Foto:

I vårt moderna statsskick fungerar kungahuset som ett stöd för demokratin.

Artikeln publicerades 14 juli 2017.

Kronprinsessan Victoria är i förtroendemätningar den offentliga person som svenska folket känner störst förtroende för. Det är ett gott betyg på hur vår blivande drottning sköter sitt ämbete. På samma gång folklig och kunglig.

En gång var monarkin en motsats till demokrati - ett annat styrelsesätt byggt på börd och inte val. När demokratin infördes trodde många att det med automatik innebar monarkins försvinnande. Uttrycket "som ett brev på posten" lär ha myntats av den norske nationalskalden Björnstjerne Björnsson. "Får vi bara demokrati till Norge" lovade Björnsson på 1880-talet "kommer republiken som ett brev på posten".

Brevet uteblev och som de flesta vet spelade det norska kungahuset en viktig roll för att manifestera det norska folkstyrets beständighet under krigsåren. Utvecklingen i de skandinaviska länderna förändrade monarkin från demokratins motsats till dess stöd. I Sveriges moderna grundlag vilar kungahusets ställning på riksdagens godkännande. Kungahuset utövar ingen politisk makt men fyller likväl en viktig funktion i samhället.

Vad monarkin erbjuder som demokratin inte kan leverera är kontinuitet. Det goda med demokratin är ju att vi ständigt väljer bort våra makthavare. Makthavarna kommer och går lika snabbt, vilket är bra. Det goda med kungahuset är tvärt om att dess medlemmar finns i det offentliga under en lång tid. Det ger en beständighet i relationen mellan medborgare och företrädare som mandatperioderna inte tillåter. Vår konstitution låter oss därmed både ha kakan och äta den.

Som en demokrati kan vi hela tiden skifta makthavare, men som en monarki kan vi samtidigt ha bestående relationer med företrädare, vilket underlättar den viktiga känslan av samhällsgemenskap. Banden till kungahuset knyter oss samman till och med över generationsgränser.

Till vardags behöver vi sällan fundera över dessa sammanhang. Det balanserade och över tid framvuxna statsskicket är något vi fått i arv och inte själva har behövt anstränga oss för. Bevisen för det goda med den konstitutionella monarkin hittas i den historiska erfarenheten. Men också om man tittar ut i Europa där de mest stabila demokratierna samtidigt är konstitutionella monarkier. Kungahusets värde för demokratin är inte minst tydlig i en tid när populism och antidemokratiska krafter vill göra anspråk på den svenska nationens symboler. Kronprinsessan är en tillgång i tiden - som vi fått till skänks tack vare tidigare generationers klokskap att inte förstöra det som faktiskt fungerar.