Moderaterna tar notan för KD:s uppgång

Ledare Artikeln publicerades
Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor och Moderaternas partiledare Ulf Kristersson håller presskonferens under EU-valrörelsen.
Foto: Marko S‰‰v‰l‰/TT
Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor och Moderaternas partiledare Ulf Kristersson håller presskonferens under EU-valrörelsen.

KD:s jättelyft sker på Moderaternas bekostnad. Ulf Kristerssons förnyelse av partiet tycks inte tilltala väljarna.

Det finns ett problem med SCB:s majmätning som gör att den framstår som aningen osäker: EU-valet inträffade mot slutet av undersökningsperioden. Inte minst för Kristdemokraternas del är detta en faktor som mycket väl kan ligga bakom det stora lyftet. Men oavsett det och oberoende av vad väljaropinionen verkligen befinner sig är KD:s kraftiga uppgång på +6,7 procent sedan valet 2018 ändå begriplig: Ebba Busch Thors parti attraherar rörliga väljare som befinner sig i gränslandet mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna.

En liten del av KD:s framgång handlar om väljare som tidigare röstat på Liberalerna och Centerpartiet. Se dessa relativt små förluster som en effekt av samarbetet med den rödgröna regeringen. Liberalerna befinner sig dessutom för stunden där KD befann sig under nära nog hela den förra mandatperioden. Men det stundar partiledarval och oavsett vem som tar över av Erik Ullenhag eller Nyamko Sabuni väntar omvärdering och förnyelse. Det är inte kört – ännu; det är långt kvar till nästa val.

Föga förvånande är det istället Moderaterna som majmätningens sorgebarn. Nu fattas endast 0,7 procentenheter ner till 2002 års katastrofvalresultat. Då inleddes en gradvis förnyelse av partiet som ledde till kraftig opinionstillväxt och till det unika i svensk politisk historia: En borgerlig regering med en moderat statsminister som satt två hela mandatperioder i rad. Detta är M:s dilemma, att partiet rasar så kraftigt trots att omvärderingen och förnyelsen redan är inledd.

Detta påverkar tidsperspektivet på ett annat sätt än det gör för Liberalerna, vilket i sin tur leder till ständigt fler frågor: Räcker mandatperioden verkligen till för att hinna vända den negativa utvecklingen? Eller måste det till ännu en period av omvärdering och förnyelse? Och om inte heller den räcker till, vad händer då?

Är det ens givet att Kristersson är den som kan svara?

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.