Mer strategi än budskap

Ledare Artikeln publicerades

Valrörelsen är redan i full gång och nu har partierna avslöjat hur mycket de lägger på sina kampanjer.

Två saker är anmärkningsvärda. För det första att centern står för nästan en tredjedel av de totalt 210 miljoner kronor som samtliga riksdagspartier kommer att använda sig av i valrörelsen.

För det andra attSverigedemokraterna har mer pengar avsatta (19 miljoner kronor) än både Kristdemokraterna (17 miljoner kronor), Miljöpartiet och Vänsterpartiet (båda 7 miljoner).
SD kommer att synas och höras i valrörelsen och riksdagspartierna är i stort behov av en fungerande strategi för att möta partiet. Att inte ta debatten fungerar inte, däremot att kräva besked om politiken på områden som absolut inte är kopplade till invandring och integration.

När Centerpartiet sålde Centerpressen blev man drygt en miljard kronor rikare. Det är ingen vild gissning att partiet kommer att satsa åtskilligt ur sin kampanjkassa för att göra inbrytningar bland storstadsliberaler. Där trängs dock redan Folkpartiet och Miljöpartiet, två partier i medvind och goda resultat i Europaparlamentsvalet bakom sig.

När partierna lanserade sina valstrategier hamnade mest ljus på Socialdemokraterna. Inte bara för att de satsar mest pengar (70 miljoner kronor). Partiet har plockat in kampanjveteranen Bo Krogvig som år 1994 använde sig av amerikanska konsulter för att vinna valet åt Socialdemokraterna.

Då försökte partietatt dölja det. Nu hänvisas det gärna till amerikanska kampanjstrategier, ja alla partier sneglar på president Barack Obamas presidentvalskampanj. Men hans vinnande recept låter sig naturligtvis inte överföras rakt av till svensk valrörelse.

Värvningen av valgeneralen Krogvik från konsultbyrån Springtime signalerar en betoning lika mycket på kommunikation som på budskap, en förändring som omfattar hela det politiska landskapet.

De sociala medierna (bloggar, twitter, Facebook, Youtube) lär inte få lika stor betydelse i riksdagsvalet som i Europaparlamentsvalet. Socialdemokraterna satsar på personliga möten via telefon, dörrknackning och torgmöten, dessutom tillkommer TV-reklamen. Moderaterna resonerar på samma sätt.

TV-reklamens intrång i valrörelsen behöver inte innebära en ytligare valrörelse eller en snuttifiering av budskapet. Ett större problem är det om medierna framställer det som en presidentvalskampanj mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt.

Inte bara föratt det missgynnar demokratin att förenkla en komplex verklighet till slagord. Det lär sannolikt också minska chanserna för fortsatt regeringsinnehav då de mindre allianspartierna får svårare att synas och lyfta fram sina frågor.

Ledarredaktionen