Mer än bara inspel nästa gång
Allt sedan i mars 2015 har de två stora partierna i Borås visat att de kan komma överens och på så sätt bidra till ordning och stabilitet i kommunen. Varför inte ta det lyckade samarbetet till nya höjder efter valet nästa höst?
Borås fullmäktigeförsamling är just nu fullt upptagen med att i två dagar debattera och besluta om 2018 års budget. Denna tillställning kan vid en första anblick framstå som ett ställningskrig mellan två block där oenigheten är det enda som håller dem samman.
Men så är inte fallet.
Under de två senaste mandatperioderna har vare sig de rödgröna eller Alliansen haft egen majoritet. När Sverigedemokraterna hösten 2014 röstade bort det största blockets budget, fick Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vackert finna sig i att ”regera” med Alliansens budget. Motsvarande situation rådde efter valet även i riksdagen, vilket snart ledde till hot om nyval och därefter till den vid det här laget så illa ansedda och avvecklade Decemberöverenskommelsen. I Borås träffades i mars 2015 en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Moderaterna om en handlingsplan som avsågs ge ”grund för att klara utmaningar”.
Så ser läget ut idag. En förklaring till att Mars-överenskommelsen har hållit är att oavsett hur det än låter om partiernas företrädare så råder det i praktiken små eller inga skillnader alls när politiken ska omsättas i praktik.
Alldeles uppenbart är det så som kommuninvånarna vill ha det.
Nyligen genomförde Framtid Fristad en hearing om ett antal för Fristadsborna angelägna frågor med de ledande företrädarna för alla partier i fullmäktige på plats. Det var en ögonöppnande övning. Den vanligaste repliken som från politikerhåll yttrades den kvällen var ”Jag har ingen annan åsikt än de övriga”.
Från Vänsterppartiets Ida Legnemark till Kristdemokaternas Falco Güldenpfennig via Sverigedemokraternas Patrick Silfverklinga.
Och i den mån det faktiskt gick att upptäcka skillnader mellan partierna återfanns dessa på en nivå som knappast kan sägas räcka för att konstituera vad som brukar hållas fram som överordnat viktigt i debatten, nämligen tydliga ideoligiska skiljelinjer.
Att det finns sådana i fullmäktige råder det inga som helst tvivel om. Inget av blocken vill samarbeta eller bli beroende av Sverigedemokraterna. Men väljarna har likafullt givit SD mandat att göra sin röst hörd i stadens politiska finrum. Därmed måste de övriga förhålla sig till förutsättningarna för att bilda en fungerande majoritet. Mars-överenskommelsen är frukten av ett ”vuxet” förhållningssätt till de rådande omständigheterna.
Men nog borde det väl gå att ta ett steg till på samma väg? Åtminstone Moderaterna och Socialdemokraterna borde inse värdet av att fortsätta på den inslagna vägen när det gäller budgetarbetet, som man är överens om ska bedrivas i i en anda av ”respekt, öppenhet, transparens och tydlighet” som det står i en av överenskommelsens paragrafer. Varför inte pröva möjligheterna att härnäst komma överens om mer än hittills, ja rentav hitta formerna för ett mer organiserat samarbete?
Det faktum att kommunstyrelsens ordförande Ulf Olsson (S) tackade Moderaterna och Centerpartiet för inspel till budgeten ska inte tas för ytlig artighet eller, för den delen, som ett inverterat hån. Väljarna uppskattar samarbete och samsyn långt mer än de önskar sig ett ändlöst trätande för trätandets egen skull.
