Matcha det löftet med en bra jobbpolitik

Allianspartierna hade säkert inga problem med att komma överens om att lägga ner Arbetsförmedlingen – om de fyras gäng får makten efter valet i höst. Avsiktsförklaringen som publicerades på Dagens Nyheters debattsida var både detaljrik och välformulerad.

Det går inte att ta miste på att jättemyndighetens verksamhet är ett enda stort arbetsmarknadspolitiskt misslyckande. Det finns heller ingen anledning att tro att det går att reformera AF. Det är ohållbart att anslå drygt 77 miljarder till en myndighet med 14 554 anställda som i den verkliga kärnverksamheten endast klarar av att förmedla 15 procent av alla jobb. Enda rimliga åtgärden är att lägga ner och börja om från början.

Låt istället privata företag, arbetsmarknadens parter eller vilka som nu känner sig hågade och lämpade att göra ett bättre jobb.

Det enda som förvånar i sammanhanget är att den trianguleringssugna rödgröna regeringen inte hann före med nedläggningskravet. När allt kommer omkring har Socialdemokraterna och Miljöpartiet genom sitt senaste arbetsmarknadspolitiska påhitt – etableringsjobben – uttryckligen visat att de inte har någon tilltro till AF.

Arbetsmarknadens parter och regeringen har ingått ett trepartsavtal för att de som står längst från arbetsmarknaden ska ges bättre förutsättningar att få ett första jobb. Men istället för enkla anställningar till reducerad lön på öppna marknaden får nu skattebetalarna ta notan. Men vad etableringsjobben på ett annat plan innebär, är att regeringen, facket och arbetsgivarna tillsammans rundar och på samma gång odugligförklarar Arbetsförmedlingen.

Ty det är bara externa aktörer som ska få stå för matchningen.

Mycket talar dock för att etableringsjobben inte blir någon framgång, vilket nationalekonomen Lars Calmfors samma dag förutspår på DN:s ledarsida. En hel del tyder på att reformens konstruktion motverkar sitt syfte.

Det är berömvärt av Alliansen att säga och vilja det som regeringen inte förmår. Men det klarspråket innebär samtidigt att det väcks en förväntan om att en borgerlig regerings arbetsmarknadspolitik präglas av större realism.

En förväntan som Alliansen snarast möjligt ska ta på största allvar.