Maktskifte i Borås i sikte – med begränsning

Trots närheten kan valdagen 9 september kännas avlägsen. Hittills har utomhustemperaturen sannerligen varit högre än den lokalpolitiska.

Inte att förvånas över, eftersom de rödgröna likt en aningen skoltrött avgångselev mest ägnar sig åt att hantera det som måste hanteras – som att försöka hålla Skolinspektionen på avstånd och stabilisera förtroendekrisen hos de anställda i äldreomsorgen. Mer brandsläckning än planteringstid för visioner.

På måndagskvällen var Socialdemokraterna i Borås samlade för att diskutera sin valplattform och inom kort lär vi få höra mer om dess innehåll. Men ett löfte är redan annonserat: Det obligatoriska skolvalet, eller ”tvångsvalet” som ansvariga kommunalrådet Malin Carlsson (S) valt att kalla detsamma, ska avskaffas, om S får bestämma.

Räkna också med att S i Borås hoppas kunna peka på att de besked som man inväntar, om polisutbildning och klartecken för järnvägsbygge till Göteborg, tillsammans med flytten av stockholmsdelen av myndigheten Swedac, ska ses som tecken på att partiet leder staden framåt.

Det brukar ju noteras att såsom Sverige som helhet röstade 2014, så röstade även Borås (i riksdagsvalet), så precis som möjligheterna för en ”Löfven 2”, ett förnyat rödgrönt styre, just nu synes små på riksplanet, äger med god sannolikhet Alliansen i Borås ödet över stadens nycklar kommande höst. Men..:

”Vi föredrar att inte sälja skinnet innan björnen är skjuten", sa Bondeförbundets ledare Gunnar Hedlund inför riksstämman i Halmstad 1950, så visst är den hållningen i dag att rekommendera även för Moderaterna och Alliansen i Borås.

Ändå är det hög tid att göra viljan och riktningen tydlig för väljarna. Inför förra valet var det nämligen si och så med den saken. Känslan av en sammansvetsad Allians som verkligen önskade ta rodret saknades. Vi anar nu en annan beslutsamhet. För att den ska framstå för den vanlige väljaren krävs dock mer än de rätt allmänt hållna gemensamma utspel som gjorts under våren.

Denna vecka är ämnad att visa mer. På torsdag ska Allianspartierna gemensamt presentera ”valplattform”, till och med från scenen i Stadsparken dit sympatisörer bjuds in. Indikerar även valet av plats en ny ambition?

Men redan på måndagen valde Moderaterna att sjunga ut genom att kommunalrådskandidaterna, Annette Carlson och Oliver Öberg, berättade om ett valmanifest ”uppbyggt kring partiets tre lokala värdeord – trygghet, växtkraft, ordning & reda” – de uttryck som även användes som rubrik för budgeten i november.

Dokumentet innehåller kanske ingen enskildhet som riktigt sticker ut, om inte sådant som senare stängda krogar eller att M vill att allmännyttan i stan bygger fler hyresrätter (”Vi behöver ta höjd för det, våra bostadsbolag har även ett social ansvar”, som Annette Carlson uttrycker sig, medveten om att Borås har en upparbetad bostadsskuld) räknas.

Eller för den delen förslaget om att ”den som inte accepterar hembesök ska inte ha rätt till försörjningsstöd” – ingen orimlighet, tvärtom, men som arbetslivsförvaltningen redan använder sig av när det är påkallat.

Nej, valmanifestet är nog mer ämnat att signalera ett brett ansvarstagande. Inte ens paradgrenen ”skattesänkning” uttalas av M-ledningen i stan utan formuleras som ”skattenivån ska inte vara högre än vad som krävs för att upprätthålla en god kvalité i kommunens kärnverksamhet”. Det är nog en klok hållning.

Inom skolområdet, som måste vara en fundamental del av allianspartiernas vallöfte, döljer sig det mest intressanta i (M)anifestet i det outtalade, nämligen h u r lärare och rektorer ska få ”bättre möjligheter att upprätthålla ordningen”, som skrivningen lyder. Samtidigt är grundskolan den sektor där ju de rödgröna ställt sig bakom det allra mesta som Alliansen föreslagit senaste året.

Intressantare än de enskilda förslagen är snarare i vilken grad Moderaterna och Alliansen förmår att signalera lust och vilja att ta över styret för att ta sig an de strukturförändringar som Borås måste förberedas för kommande mandatperioder.

För oavsett hur spännande enskildheter man än kan värka fram för att väcka intresse i en valrörelse är det främst de ofta mindre rubrikvänliga strukturfrågorna som partierna behöver söka lösningar för. Som med den på flera områden akuta personalbristen. Som de historiskt stora behoven av investeringar i skolor, förskolor och äldreboenden i en sannolikt fallande konjunktur. Som bostadsbristen. Utmaningar som kräver att välfärden kan drivas med en ökad effektivitet, som i sin tur kräver att normerna för hur den organiseras kan utmanas.

En sak är klar: dessa uppgifter är svåra att klara för varje svajig kommunal majoritet. Nu är björnen som sagt inte skjuten ännu, men i kikarsiktet ser vi inget styre som inte måste förhålla sig till Sverigedemokraterna, vars mandatperiod i Borås om något visat att man inte är intresserat av att dela ansvar.

Nödvändigheten av en ny uppgörelse med Socialdemokraterna av den typ som gällt med Moderaterna de senaste fyra åren ska inte uteslutas. Den har, av allt att döma, varit till mer nytta än skada för staden.

Men i väntan på att björnen är skjuten även i Borås ser vi fram emot en frejdigare valrörelse än den senaste, där stora tankar ges utrymme att inspirera debatten.