Lars Näslund: Må Polens nationalsång ännu vara giltig
Ledarkrönika
För det är en dag som denna inte svårt att se en väg utför utan återvändo i Polens relationer till EU.
Alldeles oavsett att Polen kan ha skäl vara irriterat på EU och Bryssel för både det ena och det andra, alldeles oavsett att detta stora land vid Östersjöns kust inte gillar kommissionens och Västeuropas skarpa krav om en solidarisk fördelning av asylsökande, är de nya lagarna för att ge politiken direkt kontroll över domstolsväsendet ett uppenbart brott mot det fördrag, den ”grundlag”, som Polen skrev under inför EU-medlemskapet 2004.
När EU-kommissionen nu, efter att ha gett Polen lång tid att backa, som väntat konstaterar att det finns "en klar risk för allvarliga åsidosättanden" när det gäller den polska rättsstatens oberoende och därför föreslår medlemsländerna att aktivera den så kallade atombomben, artikel 7 i Lissabonfördraget, är det alltså en logisk följd av regelverket. När Polen svarar att beskedet är ”politiskt” är det helt enkelt trams. Det måste först av allt konstateras.
Att utvecklingen kunnat ta denna riktning i det land som uppbär störst ekonomiskt stöd från EU kan man fundera länge över. EU-kommissionen har nu gett Polens president respit till 5 januari för att godkänna eller förkasta de 13 ifrågasatta lagarna som parlamentet antagit, men eftersom justitieminister Zbiniew Ziobro säger att regeringen inte tänker backa är det nog det beskedet EU bör räkna med.
Att Ungern och möjligen fler grannländer sannolikt hindrar EU från att i slutänden av processen frånta Polen rösträtten kan inte vara skäl för ministerrådet att nu avstå från att driva processen vidare. Alternativet vore att säga att EU som en demokratisk gemenskap byggd på lagar har upphört. ”Det är med tungt hjärta vi gör detta men vi har inget val”, kommenterade också kommissionens vice ordförande Frans Timmermans.
På torsdagen ska nytillträdde premiärminister Mateusz Morawiecki ta emot besök av kollegan i Storbritannien Theresa May. Kommer hon att berätta hur skönt det är att lämna EU, eller försöker hon ge Bryssel en hjälpande hand?