M-stämman: Det är långsiktigheten, dumbom!

Det rödgröna Sverige kommer att hjälpa till på alla sätt och vis för att stämmobesluten på Conventum i Örebro 12-15 oktober ska beskrivas som cyniska och hårda och inga ansträngningar kommer att sparas för att befästa vrångbilden att M vill anpassa sig till Sverigedemokraternas politik.

Från SD:s sida kommer det heta att en röst på Moderaterna även efter Anna Kinberg Batra inte går att lita på; hur går deras linje ihop med Centerns och Liberalernas? Hur ska det bli mer än bara prat?

Visserligen kan Moderaterna svara med att de förslag till stämman, som presenterades under torsdagen, tvärt om går emot SD:s hållning i centrala frågor, som att M vill att ”arbetsrätten ska bli mer flexibel bland annat genom att turordningsreglerna i Las ska justeras så att turordningen i högre grad baseras på kompetens”. Eller som att M vill ”underlätta för arbetskraftsinvandring och expertrekrytering”. Vi är heller inte övertygade om hur SD egentligen vill ha det med valfriheten inom välfärden. Att SD i försvars- och säkerhetspolitiken helst vänslas i vänstersängen borde ha framgått.

Det återstår också att se hur det från liberalt håll mottas att M vill förändra regelverket kring medborgarskapet, liksom att man öppnar för en diskussion om att – inom ramen för EU – ersätta dagens asylsystem med ett som bygger på fasta kvoter.

Partiledningen vet också att den kommer att mötas av trovärdighetsfrågan. När den nu presenterar ett reformpaket som skiftar riktning jämfört med Reinfeldt-eran på tre fronter (migrationen, arbetsrätten, försvaret) är den förstås relevant; Vad tycker M, egentligen?

Svaret kan bara tiden och den politiska vardagen leverera. Här bjudes inga quick fixes. Varje upplevelse av fortsatt taktikspel kommer att förlänga Golgatavandringen. ”It‘s the economy, stupid”, sa Bill Clintons kampanjstrateg James Carville 1992. M måste översätta det till ”Det är långsiktigheten, dumbom”.

( Att ett gemensamt Allians-valmanifest kräver kompromisser är en helt annan sak.)