Lyft blicken och se verkligheten

Ledare Artikeln publicerades
Barn i Zawraparken i Bagdad i Irak träffar tomten. Många har det fortfarande svårt i Irak, men inte alla, alltid. Med många mått mätt har jordklotet blivit en bättre plats att leva på under 2015. Det glömmer vi ofta.
Foto:Karim Kadim
Barn i Zawraparken i Bagdad i Irak träffar tomten. Många har det fortfarande svårt i Irak, men inte alla, alltid. Med många mått mätt har jordklotet blivit en bättre plats att leva på under 2015. Det glömmer vi ofta.

En bättre värld är inte bara en möjlighet. Det är en verklighet. Gör inte misstaget att tro att allt är elände. Lyft blicken.

Det kan tyckas naivt att ens försöka betrakta världen med blicken höjd över det dagsaktuella och närliggande. Efter att stått öga med öga med bilden av den drunknade pojken Alan Kurdis kropp, uppspolad på en strand i Turkiet, så vore det normala att tro motsatsen och förbanna den ondska som satte flyktingvågen i rörelse.

BT:s ledarkrönikörer har alldeles rätt i att det finns mycket att lägga pannan i djupa veck för. Men trots allt snurrar världen faktiskt åt rätt håll.

Det kan kanske tyckas aningen underligt att i det läget nämna att FN-organet WHO konstaterar att 120 000 människor har dött på grund av inbördeskrig och liknande under året. Global Terrorism Index visar att 11 133 personer har fallit offer för terrorism under året, vilket innebär en viss ökning.

Men tre gånger så många faller årligen offer för rabies. Magcancer skördar fler offer än krig, terror och inbördeskrig sammanlagt.

Varför denna märkliga jämförelse? Av den enkla anledningen att såväl farliga sjukdomar som hunger räknat i antal drabbade kan minska med relativt små insatser. Om detta råder inga som helst tvivel.

Hans Rosling är läkaren som blev denna glada nyhets främste förkunnare. Det är stor underhållning var gång han klär av våra fördomar om världen.

Ty fattigdomen minskar radikalt, barnadödligheten sjunker snabbt, hoppet om framtiden växer för varje mål mat som mättar.

Det går inte att blunda för att FN:s millenniemål har haft en effekt, och att de nya målen säkert kan bidra till den fortsatta positiva utvecklingen. Men det stora problemet handlar om att så få i den rika världen inte förstår vad som håller på att hända i de fattigaste delarna av världen. Hälsoläget förbättras, företagsamheten frodas, fler kan äta sig mätta än någonsin tidigare. Ökade möjligheter till handel, teknologisk utveckling och förbättrade kommunikationer gör att den goda utvecklingen går snabbare.

Vem kan inte dansa kring granen av lycka, eller skåla så bubblorna spricker på nyårsaftonen av vetskapen om att svältdöden numera är sällsynt och begränsad till ett antal områden som har det gemensamt att de finns i områden där staten helt har fallit samman.

Visst är skillnaden i levnadsstandard, resurser och möjligheter mellan ”oss” och ”dem” stora, men samtidigt förblindas vi av dem på ett sätt som gör det svårt att uppfatta verkligheten.

En utvecklingsoptimist som nobelpristagaren Angus Deaton, har i sin forskning om fattigdom i u-länder visat på behovet av ett annat sätt att se på denna skillnad. Många forskare är överens om att när fattiga människor får det bättre så lever de längre. Men över en viss välståndsgräns så tycks detta samband minska eller rentav upphöra. Deaton har visat att detta i själva verket är ett mätfel som beror på forskarsamhällets fixering vid skillnader mellan rika och fattiga länder. Man missar helt enkelt att det är det enskilda landets eller regionens utvecklingstakt som borde mätas, och inte avståndet mellan rika och fattiga i absoluta summor.

Så lyft blicken! Vi har alla skäl i världen att inte blunda för verkligheten.