Ledare: Löfven-besked om elva dagar: Borås får sitt (försenade) tåg

Den bedömningen gör ledarsidan när endast någon vecka återstår innan infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) presenterar regeringens beslut om hur de 622,5 miljarderna ska fördelas i den nationella transportplanen för tiden fram till år 2029.

Det ligger i korten, som de nu spelas, att regeringen väljer att – tvärt emot den gamla planen, som pekade ut sträckan Mölnlycke-Bollebygd – uppdra åt Trafikverket att i stället inleda med delen Göteborg-Landvetter flygplats, inklusive den av Västra Götalandsregionen önskade/begärda ”omvägen” via Mölndals station.

Det ligger vidare i korten att i ”fas 2” byggs järnvägen vidare österut till Bollebygd, där koppling sker till befintliga Kust-till-kustbanan. Det skulle innebära att en tågresa Borås-Göteborg Central från, säg, år 2028-29, skulle kunna ta 50 minuter. Invändningen är given: Längre tid tar inte dagens Buss 100 från Borås till Korsvägen vid Liseberg. Men eftersom (den i och för sig tveksamma) Västlänken-tunneln då är tagen i bruk får Borås även snabb förbindelse till Haga-stationen.

Så, nej, ovan beskrivna lösning är långt från de 35 minuters restid som den riktiga höghastighetsjärnvägen förväntas ge, m å s t e ge. Stefan Löfven är också väl medveten om att detta inte uppfyller hans finansminister Magdalena Anderssons vallöfte i BT 14 december 2013 om att ”hela sträckan är färdigbyggd senast år 2030”. Men med det sagt: Ett avgörande steg på vägen tas nu. När väl ”första spadtaget” grävts tenderar resten att följa efter.

Här har många krafter lokalt och regionalt – kommun, region, flygplats, handelskammare med flera – lobbat hårt. Det finns goda skäl att känna lättnad och framtidstro, men jubel och tacksamhet är knappast relevant reaktion. Den infrastruktur som vi erfar nu beslutas om bör betraktas som självklarheter och en del i ett system hela landet får nytta av.

En central fråga både för regionen och för regeringen inför beslutet om nationella planen har varit om Trafikverket verkligen är tillräckligt långt framme med sina planer för att bygget av Göteborg (Almedal)-Landvetter ska kunna påbörjas under planens första fyraårsfas. Det är ju enbart för dessa fyra år, fram till år 2022, som pengarna är riktigt skarpa, därefter gör staten en revidering. Enligt uppgift har också Trafikverket gett grönt ljus. På direkt fråga från ledarsidan är dock Trafikverket i Göteborg mer diffust; ”det pågår scenariohantering för olika utfall”.

Det är på handelskammarens årsmöte i Göteborg som statsministern nästa onsdag, 25 april, kommer för att tala. Vi anar att regeringsbeslutet om nationella planens 622,5 miljarder klubbas dagen därpå och att Stefan Löfven alltså tar tillfället att lätta på förlåten inför det näringsliv som i decennier skrikit efter investeringen. Men vi anar också att ytterligare ett paket ligger i ”Göteborgssäcken”: besked om pengar till muddring/sprängning av containerhamnen. Farleden klarar i dag 340 meter långa fartyg, men behovet bedöms vara 430 meter. Runt fyra miljarder bedöms det kosta att forsla bort en miljon kubikmeter bottenmassa. En för en politiker otacksam men helt nödvändig ”utgift”.

Måhända undrar vän av ordning varifrån pengarna till både ny järnväg och muddring plötsligt dyker upp, de som ju saknades när Trafikverkets förslag presenterades i augusti. Nej, de kommer inte genom att regeringen går till riksdagen och begär det tioprocentigt höjda anslag som utretts.

I stället uppges regeringen omfördela medel från objekt som bedömts aningen mindre brådskande och/eller politiskt känsliga. Ett sådant exempel är det fortsatta bygget av 46 kilometer dubbelspår på sträckan Hallsberg-Motala, kostnadsberäknat till sju miljarder. Här rullar mycket gods, medan persontrafiken är begränsad.

Vänner av ordning undrar möjligen också om Den Stora Frågan om hela höghastighetsjärnvägen inte är direkt kopplad till bygget Göteborg-Landvetter(-Borås). Jo, det är den – men ändå inte. Det som nu sker i Stockholm skulle kunna beskrivas som ”Operation rädda ansiktet på Magdalena Andersson och Ulf Kristersson”. Den som lyssnat noga till vad Moderaternas ledare sagt den senaste veckan har hört en politiker som håller dörren öppen. Den har också hört en statsminister som valt att låta ungefär som Kristersson – rimligen för att bereda marken för (de kraftigt försenade) överläggningarna.

Det regeringen arbetar med just nu är en detaljerad beskrivning av hur finansieringen juridiskt och tekniskt löses för att respekten för de heliga överskottsmålen och budgetreglerna inte ska naggas i kanten. Den behöver också ha med sig ett kostnadstak om cirka 200 miljarder. Det har Miljöpartiet accepterat, och vi tror att Moderaterna är redo för det också.