Livsviktigt sommarprogram

Endast 30 år gammal drabbades hon av en ovanlig cancer i bukspottskörteln. Anledningen till att hon överlevde var att det fanns livsviktiga organ som var tillgängliga för donation via Socialstyrelsens donationsregister.

Programmet handlade i stora delar därför om Martha Ehlins tacksamhet, och hennes sorg över att de människor som gett henne tillgång till livet gjorde det på grund av sin död. Det var ett starkt program som delades flitigt i sociala medier och även har skapat andra positiva effekter.

I gårdagens Studio Ett berättade Anette Richardson, som är enhetschef på Socialstyrelsen med ansvar för bland annat donationsregistret, att anmälningarna ökat redan direkt efter att programmet sänts.

En glädjande och viktig nyhet, och ett tecken på vilken kraft som finns i berättelser baserade på personlig erfarenhet.

Fler behöver anmäla sig till registret. De flesta människor har förutsättningar att bli donatorer. Det handlar exempelvis inte om åldern utan om friskhet på organ och vävnad. Och ju fler som anmäler sig desto fler sjuka människor, även barn, skulle kunna räddas.

Registret startades 1996 när vår nuvarande transplantations – och donationslagstiftning trädde i kraft. Så länge som man har godkänt att organ och vävnad kan användas efter ett dödsfall så kan man bli donator. Det viktiga är att beslutet förankras hos nära och kära.

Idag är det tyvärr få som känner till dessa enkla kriterier och det gör att det finns ett underskott på villiga donatorer och därför också på organ. En annan möjlig orsak är rädslan för att metaforiskt få ett bevis på sin egen dödlighet.

Men den främsta orsaken till att så få donerar organ är inte rädsla utan ovetskap om att möjligheten finns. Det är därför av yttersta vikt att Socialstyrelsen fortsätter att upplysa om vikten av donation och att berättelser som den från Martha Ehlin, blir kända av fler.

Ledarredaktionen