Lite vuxenhet kan räcka långt

Ledare ,
Artikeln publicerades 1 oktober 2017.
Foto:
Ulf Kristersson, Anna Kinberg Batra och Fredrik Reinfeldt på första bänk när Moderaterna på söndagen höll extrakongress på ett hotell i Stockholm.

När ett skepp har fått skador på skrovet och tar in vatten söker kaptenen inte raskt ny vind medan besättningen länspumpar. Skeppet söker först hamn, lagar och tänker noga igenom den nya kursen. Lämpligen stressar kaptenen inte för att ta igen förlorad tid.

Ursäkta oss fartygs-analogin, den är verkligen inte omedelbart överförbar till svensk inrikespolitik. Och även om partimedlemmarna torde ge Ulf Kristersson som på söndagen nyvald ordförande för Moderaterna ett rimligt mått av respit för att åstadkomma uppryckning i opinionssiffrorna kommer den 53-årige fadern till tre döttrar hemma i Strängnäs raskt att värderas.

Redan kommande söndag, där SVT Agenda sänder partiledardebatt, lär tittarna börja jämföra: Nå, hur står sig den nye (för rätt många väljare) okände killen när han matchar mot Stefan Löfven, och hur strålar han jämfört med Annie Lööf, Kristerssons nyckelpartner?

Ulf Kristersson bör inte låta sig stressas. Hans lopp handlar primärt inte om att jaga tillbaka några procent väljare som dragit till höger (om SD nu bör kategoriseras som ”höger”) och vänster (om C nu bör kategoriseras som ”vänster” om M).

”Jag har ett nioårsperspektiv”, sa Kristersson själv efter ett installationstal elegant komponerat med historia, framtid, öppenhet, företagande (och inte minst tal om ”värderingar”, ett uttryck Fredrik Reinfeldt brukade varna för...). Mest centralt var hans signaturmelodi om ”land för hoppfulla”. Det är förstås ett gentemot v ä l j a r n a smittande sätt att tala där man ser möjligheter före problem, även när man råkar sitta i opposition. Men budskapets primära mottagare satt rakt framför honom: extrakongressombuden på Clarion Sign Hotel, ett stenkast från LO-borgen. Gnäll-moderater orkar ingen med.

Elefanten i rummet, hur Moderaternas hållning i regeringsfrågan ska kunna samordnas med Centerpartiets och Liberalernas, lämnade Kristersson som väntat inga nya definitiva besked om. Avgörande månader av samtal med Annie, Jan och Ebba väntar. Kanske får väljarna inget glasklart svar före valet om vad som gäller vid ”plan B”, om Alliansen blir mindre än de rödgröna. Men Moderaterna själva behöver i god tid bättre än hittills göra tydligt hur de menar att landets styre ska fungera utan att SD:s tillfälliga infall saboterar all långsiktighet.

Ledarsidan har tidigare påmint om möjligheten att Stefan Löfven ställs inför valet att acceptera en Alliansregering eller att själv ta stöd av Sverigedemokraterna. Möjligen försökte Ulf Kristersson säga just detta när han om Alliansen i en bisats sa att ”vill Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna gemensamt stoppa oss, kan de gott säga det.”

Från vänsterns sida kommer det fram till valdagen att heta att det är oklart om Moderaterna verkligen har stängt dörren till SD eller inte. Man hör som bekant det man vill höra. Den som lyssnade på Kristerssons behöver inte tveka; ideologiskt befinner de sig på olika planeter.

Denna sidas gästkrönikör Christofer Fjellner, EU-parlamentarikern, utnämnde efter talet dagens Kristersson-citat: ”Det behövs några vuxna i rummet i svensk politik”. I denna enkla mening ligger så mycket. Det får vara slut på popcorn-politiken, slut på de vassaste passningarna i sociala medier, slut på medvetna missförståelser i debatterna. Lite vuxenhet, helt enkelt.

Dessa verktyg förfogar Ulf Kristersson själv över. Börja där.