Mikael Hermansson: Ledsen, men det är dagisnivå på det förskoleförslaget

Varför gör politikerna på detta viset? Svaret är lika enkelt som det är givet: därför att trycket på att ta fram nya förskoleplatser är så stort, och det politiska priset för att inte ”leverera” är om något ännu större, att det ska mycket till för att någon ska våga säga nej, ta det lugnt, tänk efter och sansa er!

Det finns naturligtvis andra skäl också, som att vissa förskolor måste bytas ut för att standarden ska kunna höjas. Men också för att antalet små barn blir fler i en kommun som präglas av tillväxt och inflyttning. Ska inte redan befintliga avdelningar överbeläggas i högre utsträckning än vad som sker nu, måste det fram nya lokaler.

Eller? Finns det andra sätt som om inte underlättar så i alla fall inte försvårar nuvarande situation?

Svaret är ja. Men då blir det till att prioritera på ett annat sätt. Då handlar det om att hushålla med den viktigaste resursen – antalet timmar som ett barn får vara i förskolan.

Det är med tanke på nuvarande situation i kommunen som Socialdemokraternas, Centerpartiets, Liberalernas och Miljöpartiets utfästelse att erbjuda 30 timmar i veckan för barn till föräldrar som är arbetslösa eller föräldralediga ter sig så motsägelsefullt. Det är säkert välment, men det är knappast väl genomtänkt i förhållande till dagsläget. Eller, för den delen, i förhållande till de ökade kostnaderna för att bygga nya förskolor som följer av att det blir allt svårare att hitta nya lägen som inte kräver extraordinära insatser för att kunna exploateras.

Vill de samverkande partierna inte backa från sitt löfte, finns det andra sätt. Mycket kan gömmas undan med en formulering som den som åtföljer den politiska ledningens löfte, att detta med 30-timmar ”ska utredas”.

Som läget är nu och som det ser ut under överskådlig framtid är det nog bäst att den frågan utreds riktigt, riktigt ingående.