Ledarkrönika: Medier i nationalismens tjänst

ledarkrönika Artikeln publicerades

I Danmark bantar man public service och ger journalistiken ett uppdrag som går i nationalistiska toner. Kan samma sak hända i Sverige?

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson spelar upp en hälsning från Kristian Thulesen Dahl och Dansk Folkeparti under sitt sommartal. Båda partiledarna vill banta och styra public service-bolagen i sina länder. I Danmark har Thulesen Dahl lyckats. Skrämmande, tycker BT:s chefredaktör Borås Tidning.
Foto: Johan Nilsson/TT
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson spelar upp en hälsning från Kristian Thulesen Dahl och Dansk Folkeparti under sitt sommartal. Båda partiledarna vill banta och styra public service-bolagen i sina länder. I Danmark har Thulesen Dahl lyckats. Skrämmande, tycker BT:s chefredaktör Borås Tidning.

Den kraftiga bantning av Danmarks public service-bolag DR som nu sker i kombination med en skärpt nationalistisk styrning av programutbudet är en åtgärd som urholkar den danska public service-journalistikens demokratiska uppdrag.

Kan det hända i Sverige? Ja, om Jimmie Åkesson och SD får bestämma.

Men vi backar en aning först. Vad ligger egentligen bakom den danska utvecklingen?

Två spår går att se:

1) Dansk Folkeparti, SD:s danska motsvarighet, har länge velat krympa och styra Dansk Radio, DR. Nu har partiledaren Kristian Thulesen Dahl lyckats. Efter förhandlingar med den borgerliga regeringen har han fått igenom stora delar av sina krav.

2) De privata mediehusen i Danmark har under lång tid varit mycket aggressiva i sin kritik av public service, som man menar hämmar utvecklingen och lönsamheten för de kommersiella medierna.

Resultatet av de här två starka strömningarna i den danska mediedebatten är den uppkomna situation där DR ska banta sin budget med 20 procent, vilket innebär att hundratals journalister förlorar sina jobb och att programutbudet smalnar av betydligt. Dessutom anmodas DR att ”sprida danska kultur och det danska kulturarvet” och göra tydligt att det danska samhället ”har sina rötter i kristendomen”.

Här finns en likhet med utvecklingen i länder som Polen och Ungern, där den politiska makten, främlingsfientlig och auktoritär, har styrt om public service mot att verka som ett nationalistiskt redskap.

Skrämmande nog ser vi samma mönster i Sverige. Vi har ett politiskt parti, SD, som är helt öppna med sitt förakt för public service i dess nuvarande form och vi har en stundtals högljudd public service-kritik från de privata medierna, oftast formulerad av organisationen TU (Tidningsutgivarna). Den sistnämnda kritiken gör gällande att public service med sitt gratisutbud stör de kommersiella mediernas möjlighet till lönsamhet.

Det är en olycksalig kombination. Ett främlingsfientligt och nationalistiskt parti gör gemensam sak med den fria kommersiella pressen. Högst ofrivilligt från sistnämnda sida, det inser alla, men ändå, i praktiken, är det så det blir.

Det finns åtminstone två goda skäl att inte önska sig en dansk utveckling i Sverige:

Den journalistiska mångfalden hotas. Det är något som medborgarna och demokratin förlorar på. De privata medierna mår dessutom bra av att konkurrensutsättas. Det skärper kraven på den journalistiska kvaliteten. Forskning visar också att ju fler medier som agerar på en marknad, desto oftare tar medborgarna del av journalistik. Det är inget nollsummespel.

Ett starkt public service fritt från politisk innehållsstyrning är också en garanti för att granskningen av den politiska makten är tillgänglig för alla, till skillnad från de privata mediernas betaljournalistik som hotar att utveckla mediekonsumtion till en klassfråga. Att de privata medierna tar betalt för sitt innehåll är nödvändigt för överlevnadens skull, men man ska inte blunda för konsekvenserna.

Vi är inte där än, men en utveckling där SD ges politiskt inflytande kan knuffa den svenska mediepolitiken åt ett oönskat håll. Och nationalismen växer sig allt starkare i Europa. Häromdagen röstade till exempel EU-parlamentet ja till ett förslag som tvingar bolag som Netflix, HBO och Amazon att erbjuda minst 30 procent lokalt producerat innehåll inom EU.

Det kan synas som en rimlig åtgärd för att motverka de amerikanska storbolagens dominans, men i grund och botten handlar även detta om en politisk styrning i nationalistisk anda av ett utbud som bör vara en affär mellan kommersiella aktörer och medborgarna, utan inblandning från politiskt håll.

Så den europeiska medieutvecklingen är tydlig. Och den grundar sig på starka populistiska och nationalistiska krafters framgång. Den fria journalistiken i Sverige bör vara enig i sitt motstånd mot detta, oavsett om den är skattefinansierad eller ej. I förlängningen handlar det om den svenska demokratins framtid, varken mer eller mindre.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.