Ledarkrönika: Det religiösas återkomst

Borås Artikeln publicerades

Det lilla korset vid Carolikyrkans vägg är inte bara stor konst, det är också ett tecken i tiden.

Johan Thurfjells lilla kors vid Carolikyrkan är ett konstverk kallat ”Memorial”. Det är ett verk av högsta rang, ett verk som är en utmärkt början på en diskussion om hur den samtida kyrkan ska definieras i relation till samhället, menar BT:s chefredaktör Stefan Eklund.
Foto: Stefan Eklund
Johan Thurfjells lilla kors vid Carolikyrkan är ett konstverk kallat ”Memorial”. Det är ett verk av högsta rang, ett verk som är en utmärkt början på en diskussion om hur den samtida kyrkan ska definieras i relation till samhället, menar BT:s chefredaktör Stefan Eklund.

Först ser jag det inte. Jag hade väntat mig något större. Men där, i ett hörn intill Carolikyrkans vägg, står Johan Thurfjells lilla kors. Det ser ut som något ett barn har gjort. Ett träkors, bara några decimeter högt, enkelt ihopsatt med ett snöre. Tror jag. Men det är en skickligt skapad illusion inser jag när jag går fram och känner på korset. Det är kallt. Materialet är brons.

Konstverket heter "Memorial" och ingår i den pågående skulpturbiennalen i Borås. Placeringen är genial. Det anspråkslösa korset som en symbol för en jordnära enkel tro, tätt intill den väldiga kyrkan, ursprungligen byggd på 1600-talet, som manifesterar tron som en maktfaktor, mitt i byn.

Jag har precis läst den italienske filosofen Giorgio Agambens text "Kyrkan och riket" (Eskaton). Han tar avstamp hos en av de första kyrkofäderna, Clemens, och dennes cirka 2000 år gamla brev till Korinterna och menar att där betonas det "tillfälliga" hos kyrkan. Kyrkan existerade från början som en tillfällig boning, en främling i sin tid, i väntan på Kristus återkomst, men när återkomsten har dröjt har kyrkan tenderat att växa till en samhällelig institution i stället.

Johan Thurfjells kors är en bild av det motsatsförhållandet. Men korset är av brons. Det går inte att rubba. Det tillfälliga, det främmande, tillåts vara starkt i sig självt, utan att slukas av institutionella mönster. Det är ett konstverk av högsta rang, ett verk som är en utmärkt början på en diskussion om hur den samtida kyrkan ska definieras i relation till samhället.

Finns det förutsättningar för en sådan diskussion i Sverige? Ja, det gör det numera. Johan Thurfjells kors är ett exempel på att det religiösa inte längre är förpassat till ett undanskymt hörn av offentligheten, utan är allt mer närvarande i kultur- och nöjesvärlden och i den politiska debatten.

Ett populärkulturellt exempel på det är att SVT nu visar den danska TV-serien "Herrens vägar", ett vildvuxet, starkt drabbande, epos som på ett fullständigt självklart sätt skildrar en prästfamiljs kamp med trons alla dimensioner och inte ens räds för att ta in övernaturliga religiösa inslag i berättelsen (finns på SVT Play, rekommenderas).

"Herrens vägar" är bara ett exempel bland många. Den skulle idag lika gärna kunna ha gjorts i Sverige där inte bara konstnärer som Johan Thurfjell utan även författare som bland andra Christine Falkenland, Lotta Lotass och Josefin Holmström rör sig med starka religiösa motiv.

När det gäller den politiska debatten satte Tidningen Vi fingret på samma trend i sitt senaste nummer. Under rubriken "Teologerna kommer ut" beskrivs ett Sverige som i längtan efter en försvunnen andlighet allt mer har öppnat för teologiska röster i samhällsdebatten. I artikeln intervjuas bland annat Joel Halldorf, docent i kyrkohistoria med rötter i Pingstkyrkan, ledarskribent i Dagen och uppmärksammad kulturskribent i Expressen. Han säger:

" Enligt Pew Research Center är 84 procent av världen religiös, 2030 spås siffran vara 88 procent. Det innebär att du behöver ha kunskap för att förstå såväl nyhetsflöde som målet för din semester."

Den kunskapen växer i Sverige, som brukar klassas om ett av världens mest sekulariserade länder. Framför allt inom kulturvärlden, som sagt. Inom politiken är det mer komplext. Debattörer finns, Joel Halldorf är en läsvärd sådan, men bland politikerna själva tycks fortfarande den religiösa analfabetismen vara stor. De politiker som argumenterar utifrån ett förment kristet perspektiv gör det med en förfärande låg intellektuell halt, som exempelvis när KD går till angrepp mot harmlösa muslimska böneutrop och därmed underkänner hela sin egen frikyrkliga historia.

Att ta del av moderna kulturyttringar med religiösa inslag rekommenderas härmed alla svenska politiker. Där finns en kunskap och ett språk som tillhör framtiden. Där finns en viktig diskussion att föra, bland annat om kyrkans och det religiösas plats i samhället. I Borås kan vetgiriga politiker med intellektuella ambitioner med fördel börja med att besöka Johan Thurfjells kors vid Carolikyrkan.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.