Ledare: SVT lät SD klä sig i varma offerkoftan

Ledare Artikeln publicerades
De åttas gäng uppställda under SVT:s slutdebatt.
Foto: Stina Stjernkvist/TT
De åttas gäng uppställda under SVT:s slutdebatt.

Att genomleva en två timmars slutdebatt i SVT 48 timmar innan vallokalerna stänger är sannerligen en prövning. Den bjöd knappast någon ledning till den ännu parti-vilsne. Men den sa oss ändå, att det är nödvändigt med skiftbyte i Rosenbad.

 

Visst var det väntat, sett från upplevelsen i tv-rutan, att Ulf Kristersson, i Expressen/Demoskops mätning, skulle få högst betyg och Ebba Busch Thor närmast efter.

Visst var det fascinerande att den gamla goda kärnkraftsfrågan fick nytt liv, och där har onekligen Kristdemokraternas Ebba Busch Thor och Liberalernas Jan Björklund en poäng: Den som är orolig för klimatet och mån och Sveriges välstånd bör oroas om den basel som kärnkraften kan stå för försvinner ur systemet.

Visst var det beklämmande, om än inte förvånande, att höra Jimmie Åkesson i diskussionen om varför nyanlända har så svårt att komma in på arbetsmarknaden: ”Det är för att de inte är svenskar. De passar inte in i Sverige och det är klart att då är det svårt att få jobb. Då måste man ju få förutsättningar att bli just svensk”.

Möjligen inte övertänkt, men likväl avskyvärt, och talande.

När SVT efter debatten genom programledaren Martina Nord på ansvarige utgivarens uppdrag framförde i sändningen att Åkessons uttalande var "grovt generaliserande" och att ”SVT tar avstånd från det” bjöd det dock in Sverigedemokraterna att åter kunna ikläda sig den varma offerkoftan. Hänvisningen till demokratiparagrafen i sändningstillståndet läses här mycket snävt, sett till kontext och de mothugg Åkesson fick.

Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson uttalade sig, precis som SVT sa, grovt generaliserande om nyanlända. Men bjöds samtidigt den bekväma offerkoftan.
Foto: Stina Stjernkvist/TT
Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson uttalade sig, precis som SVT sa, grovt generaliserande om nyanlända. Men bjöds samtidigt den bekväma offerkoftan.

Indirekt hjälp till Åkesson bjuder även Stefan Löfven.

När statsministern ända in i valdagskaklet upprepar att ”oppositionen står för (…) en nedmontering av den svenska modellen”, som han sa i en intervju i DN under fredagen, är det inte bara en sakligt osann bild, vilket Stefan Löfven rimligen vet med sig. Värre är hur det smutsar ner politiken och i praktiken underblåser den bild som just Jimmie Åkesson bygger sitt partis berättelse på, att här står en hel borgerlighet som bara längtar efter att försvåra livet för vanligt folk.

Att därtill utmåla alla som inte varit beredda att redan före valet acceptera att stödja honom själv som statsminister som varandes dörröppnare för ”ett nyfascistiska parti” – den term statsministern använt om SD – är under hans värdighet.

När en pressad Löfven i debatten drämde till med att ”ni ska lösa det med stora skattesänkningar, det går icke! Det går inte att få socialdemokratisk välfärdspolitik med moderat skattepolitik”, är det bara ett bevis på att argumenten är slut. I kombination med bristen på ödmjukhet blir det inte vackert.

Snart har vi väljarnas  svar. Men vad var det som hände, valrörelsen 2018?

Vi kommer att minnas Frustrationsvalet. Aldrig i modern tid har väl så många väljare uppvisat en djup misstro mot det politiska systemet och den ”mitt” som dominerat i många decennier. Generellt sett är förtroendesiffrorna för de enskilda partiledarna lägre än på länge, i en färsk Ipsosmätning svarade 73 procent att de anser att Sverige är på väg åt fel håll.

I valet tar det sig uttryck i att ytterkantspartierna, extremisterna, de med De Enkla Lösningarna, går kraftigast framåt. Om Demoskops mätning i Expressen på fredagen blir valresultat kommer V och SD tillsammans att öka med 8,4 procentenheter jämfört med valet 2014. Det är sensationellt. Det är tragiskt.

På valnatten kommer säkert både den ena och den andra bland de övriga sex att försöka utropa sig till vinnare, av något slag, men det är nödvändigt för de statsbärande och liberala partierna att att inse ett svårt misslyckande. Bakom de hållna maskerna finns förstås en olycklighet över detta, en lätt panik över att Sverigedemokraterna, av alla, nosar på att bli största parti. Orsaken till utvecklingen är givetvis komplex, och är del i en internationell trend. Det är en klen tröst när så fundamentala värden står på spel.

Vi kommer att minnas Popcornsvalet. Utspelen, förslagen och miljarderna formligen flög nervöst ur partimaskinerna, mot slutet i en fart som blev närmast genant. Vad handlade valet om, egentligen? Var det sjukvårdsköerna? Klimatet? Gängvåldet? Ja, visst, men frågorna kom allt som oftast att kopplas till migrations- och integrationsfrågan i kölvattnet efter den extrema hösten 2015, med regeringens haveri i hanteringen av den så kallade gymnasielagen som ett övertydligt uttryck.

Vi kommer att minnas Förstörelselusta-valet. En valrörelse där olika vänstergrupper tyvärr återigen skämt ut sig genom att visa upp en bristande respekt för andras mötesfrihet. Förutom att det är taktiskt kontraproduktivt bidrar det till trollens och Vladimir Putins ansträngningar för att undergräva respekten för valprocessen. En valrörelse där nazister och andra högerextrema grupper upplevde sig ha utrymme att omtala medmänniskor som folkförrädare, med tillhörande diskussion om krav på förstärkta grundlagar. Förstörelselustan som också tog sig uttryck i "sociala medier.” Det mest tragiska i det sammanhanget är att se så många normalt väl funtade människor ägna så mycket tid åt att fula ut varandra på twitter.

Vi kommer att minnas valrörelsen för Jan Björklunds blå skjorta. Och, inte minst, för Ebba Busch Thors uppståndelse från de politiskt döda.
Foto: Stina Stjernkvist/TT
Vi kommer att minnas valrörelsen för Jan Björklunds blå skjorta. Och, inte minst, för Ebba Busch Thors uppståndelse från de politiskt döda.

Vi kommer, framför allt, att minnas Jan Björklunds blå skjorta.

Vän av gammal ordning kan tycka att valrörelsen borde ta halt ungefär här, efter att partiledarna i SVT för femtielfte gången försökt att inte mötas i regeringsfrågan.

Men se, det gör den inte. Lördag lunch vågar sig Magdalena Andersson (S) till Stora torget i Borås. Vill hon överraska oss med besked om att löftet från förra valrörelsen om att ny järnväg till Borås ska står klar om tolv år fortfarande gäller?

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.