Ledare: Onda idéer ska bekämpas med goda

Ledare ,
Foto:
Foto:

Att kriminalisera religiösa idéer är att begå våld på samhällets fundament. Det är knappast där kraften i kampen mot terrorn ska läggas.

I en debattartikel i BT tidigare i veckan argumenterade en omvärldsanalytiker och en frilansjournalist för att Sverige, som de skriver, ska ”kriminalisera spridandet av en religiös idé”. Föga förvånande i ljuset av rådande samhällsklimat är det islam som avses, och närmare bestämt vad de benämner som ”våldspredikande salafism och wahhabism”. Syftet skulle vara att kriminaliseringen av en religiös idé skulle utgöra ett ”kompromisslöst försvar av demokratin”. Enligt debattörerna skulle ett sådant steg varken innebära att Sverige gjorde våld på den grundlagsskyddade yttrandefriheten eller religionsfriheten.

De båda debattörerna är naturligtvis fria att hävda att så skulle vara fallet, men kan knappast göra det med hänvisning till att ett sådant beslut av lagstiftarna inte skulle hamna i konflikt med grundlagen. Handlingar som utförs med ideologisk övertygelse eller religiösa urkunder som drivkraft, däremot, är redan kriminella.

Nazister kan gripas, åtalas och dömas för vad de gör, men inte för vad de tycker eller tänker. Detta gäller naturligtvis även för våldsverkare och terrorister som inspirerats av wahhabistiska hatpredikanter.

Det finns en bred samsyn i riksdagen om att även ett bredare samröre med terroristorganisationer ska betraktas som kriminella handlingar. Återvändare som anslutit sig till IS krig i Syrien, Libyen eller Irak ska inte kunna försvara sig med att de bara var sjukvårdare eller kaffekokare. Det utredningsarbete som nu pågår bör noga överväga om inte den bedömningsgrunden också ska omfatta inhemska nazistiska organisationer och sammanslutningar som exempelvis Nordisk ungdom eller Nordiska Motståndsrörelsen. Ty som journalisten Kristina Lindqvist skriver på torsdagens DN Kultur så bekräftar hatbrottsattacken mot ensamkommande flyktingar utanför Sveriges riksdag i tisdags att ”… det inte finns någon nazism bortom våldet”.

Den som däremot vill kriminalisera en religiös uppfattning hamnar i det rakt motsatta förhållandet, nämligen att det finns oändligt mycket mer bakom det som kan antas ligga till grund för våldsutövning eller för den delen terror. Och detta oavsett om det är kristendom, judendom eller islam som för ögonblicket är måltavlan för de missriktade ambitionerna.

Men ponera att lagstiftarna trots allt lyssnar till BT-debattörerna och överväger att kriminalisera religiösa idéer. Hur ska själva lagföringen gå till och vad är det som ska betraktas som åtalbart som inte redan går att komma åt genom att tillämpa hatbrottslagarna? Vad ska klassas som hatpredikan och hur och av vem ska dessa predikningar granskas?

Det torde vara utomordentligt svårt att formulera de lagar som behövs för att i alla avseenden klara av att göra rättssäkra tolkningar av teologiska utsagor. Bortsett från att själva den granskningsapparat som skulle bli nödvändig därmed skulle anta sådana proportioner att den redan av det skälet blev omöjlig, skulle statlig förhandsgranskning och censur av det som ska sägas i kyrkor, synagogor eller moskéer hamna i omedelbar konflikt med svenskt rättsmedvetande.

Den som vill ta sig an motbjudande föreställningar om tillvaron och samhället får vackert nöja sig med att föra den kampen på idéplanet. Rättssalen är inte rätt plats vare sig för ideologiska eller teologiska disputationer.