Ledare: Det är nu som den stora prövningen börjar

Några av Frankrikes käraste betraktare, medarbetarna på tidningen Charlie Hebdo, fick sätta livet till. Det fick även tre poliser och fem människor som råkade bli gisslan i den judiska mataffären liksom i lokalen nordost om Paris.

Vi vet nu att både massakern på tidningsredaktionen, mordet på en polis under torsdagsmorgonen och gisslantagandet i den judiska matbutiken under fredagen utfördes av medlemmar i samma jihadistgrupp.

De valde inte oväntat att dö den så kallade martyrdöden. Det var sannolikt svårt att förhindra, men en öppen rättegång där deras skuld prövats av fransk lag hade varit så mycket bättre.

Bara två timmar efter att gisslandramerna i Paris var över meddelade en domstol i New York att ett av de mest kända ansiktena inom europeisk radikal islamism, den storbritannienbaserade egyptiske predikanten Abu Hamza al-Masri, kanske mest känd för att höger hand ersatt med en järnkrok, dömts till livstids fängelse bland annat för att ha förberett ett träningsläger för terrorism i staden Bly i Oregon i västra USA.

Han fälldes också för att ha hjälpt jemenitiska extremister som kidnappade västerländska turister. Fyra personer dog i det gisslandramat.

2009 dömdes svenske medborgaren Usama Kassir i USA för att ha medverkan i planeringen av samma terror-träningscamp. "Jag älskar al-Qaida, jag älskar bin Ladin", sa Kassir till tidningen Seattle Times 2002, medan han bodde i Stockholm.

Abu Hamza al-Masri har berättat i intervjuer att svensken sökte upp honom i hans moské i London.

Vi nämnder detta som ett exempel på hur internationellt sammanflätat nätverken med militanta islamister är, och hur det också sätter myndigheterna och lagens gränser på prov.

Sverige och Säpo har i fallet Usama Kassir anklagats för att i tysthet ha samspelat med amerikanska CIA och FBI. I Sverige åtalades han aldrig för terrorförberedelser, men han greps 12 december 2005 på flygplatsen i Prag när han mellanlandade på väg från Stockholm till Beirut. Vad han då inte visste var att Interpol efterlyst honom på begäran av en amerikansk åklagare.

Paristragedierna kommer alldeles säkert att innebära nya steg i terrorjakten.

På söndag samlas inrikes- och justitieministrar från ett större antal EU-länder i Paris, inbjudna av president Francois Hollande. Två ministrar från president Barack Obamas regering väntas till mötet.

Inrikesminister Anders Ygeman, ansvarigt statsråd för svensk polis, svarade, förstås, omedelbart ja till att delta. Allt annat vore orimligt.

Men Ygeman har också i intervjuer förefallet mycket förstående för tankar om tuffare regelverk i kampen mot terrorismen. Utöver den utredning som han redan tillsatt som till sommaren ska lägga fram förslag om hur planer på så kallade terror-resor och frivilligt deltagande i strider utomlands ska kunna kriminaliseras, lär ökade befogenheter för säkerhetstjänsterna och utvidgat samarbete diskuteras under Paris-mötet under söndagen.

Det är inte utan att man får flashbacks från tiden direkt efter 11 septemberattackerna 2001 då ett annat ansvarigt svenskt statsråd, Thomas Bodström, raskt anammade den önskelista om tillgång till personlig information och en helt ny nivå på personkontrollerna på flygplatser som president George W Bush la fram – eller snarare krävde få genomförd. "Antingen är ni med oss, eller så är ni emot oss" är ett uttryck vi minns.

President Hollande höll tal under fredagskvällen och ska också hålla tal vid den stora manifestationen i Paris som hålls söndag kväll, efter ministermötet. "Attentaten har inget med islam eller religion att göra", slog Hollande fast i fredagskvällens tal till nationen. Det var en viktig markering.

Givetvis har Frankrike och världen skäl att förvänta sig att presidenten agerar resolut i ett extremt svårt läge. Hollande kämpar samtidigt för sitt politiska liv med urusla opinionssiffror – före massakern mot tidningen Charlie Hebdo.

Skyddet och tillsynen av religiösa byggnader i Sverige har stärkts, uppgav rikspolischefen under fredagen. Det är bra. Det är viktigt att muslimer kan känna trygghet i att mötas och utöva sin religion.

Den stora moskén i Göteborgs moské utrymdes efter ett bombhot på fredagskvällen.

Enligt presstalesmannen Mohammad El-Alti ringde en person och sade "i kväll smäller det" och avslutade sedan samtalet. Runt 120 personer ska ha funnits i lokalerna för att lyssna på en föreläsning.

Säpo lägger samtidigt stora resurser på att försöka hålla koll på de sympatisörer som mördarna i Paris har i Sverige. Operative chefen Anders Kassman uppgav under torsdagen att man nu räknar till 110 svenskar direkt kopplade till IS och IS-sympatiserande grupper i Syrien/Irak: ett 40-tal finns där nu och deltar i strider, ett 40-tal har gjort det och återvänd till Sverige – och omkring 30 har dött i striderna.

Det är lätt att inse vilken jättelik uppgift det är bara att hålla koll på de 40 som återvänt. Har Säpo de resurser som krävs? Hur ska den rimliga oron och övervakningen ske med bibehållen rättssäkerhet?

Hur snabbt paniken kan sprida sig och hur fort ett land närmast kan lamslås såg vi i somras, i Norge, när deras säkerhetstjänst och regering reagerade på larm om att några återvändare från Syrien planerade ett större dåd.

Säpochefen Anders Thornberg sa nyligen att två planerade attentat i Sverige avstyrts under senaste året.

De fria demokratiernas styrka ställs nu på sin spets. Men arbetet för att hindra människor som valt att missförstå Islam från att döda i Allahs namn får inte ske till priset av att öppenheten och rättssäkerheten och respekten för religionsfriheten inskränks mer än absolut nödvändigt. Det är en uppgift och utmaning inte bara för polisen, utan för hela det civila samhället, partier, kyrkor, medier, vi själva i våra hemmiljöer.

Klarar vi inte det har terroristerna i Paris och deras sympatisörer i Sverige ändå nått sitt mål.

Mitt i den förtvivlan som de tystade pennorna i Paris skapat måste vi ändå se ljuset i den debatt om yttrandefriheten som pånyttfötts i Sverige. Stödet för rätten att trycka teckningar av det slag som förargade attentatsmännen är kompakt. Från somliga debattörer ett närmast yrvaket försvar av provokatörer.

Men som Expressens ledarsida noterade på fredagen: "Det är lätt att odelat hylla satir och provokationer när de äger rum långt borta, på ett främmande språk. Och lätt att hylla provokatörers mod i efterskott, när de har betalat med sina liv".

Men bättre det än inte alls.

Låt oss hoppas att uppslutningen håller i sig, även bortom den manifestation till yttrandefrihetens försvar som hålls på Sergels torg i Stockholm på söndagen.