Annons

Ledare: Där går gränsen

När Dagens Nyheter dag visade bilder på vad som antas vara en främmande ubåt i Stockholms skärgård, kändes det som om en gräns hade överträtts.
Ledare • Publicerad 13 januari 2015
Foto: DAGENS NYHETER / TT

Bilden togs i anslutning till höstens ubåtsjakt, den som föranledde statsminister Stefan Löfven att hålla presskonferens om att man från regeringens sida var helt säker på att det som marinen spanat efter verkligen var en undervattensfarkost.

Så frågan är given: Skulle det verkligen vara möjligt för främmande makt att agera så fräckt om Sverige hade haft ett riktigt försvar?

Annons

”Vi ser en utveckling i vår nära omvärld som kräver vår fulla uppmärksamhet. Ubåtskränkningen i Stockholms skärgård ifjol var uppseendeväckande men kom inte som en blixt från klar himmel. Molnen har hopat sig en tid.”

Så formulerade sig Sveriges överbefälhavare, general Sverker Göranson, i sitt anförande vid Folk och försvars konferens i Sälen i måndags.

Molnen hopar sig, som sagt.

Det svenska försvaret är idag ett ”enveckasförsvar” som kanske har förmågan att försvara på en plats i taget i landet.

Till detta finns trovärdiga förklaringar.

För förre statsministern Fredrik Reinfeldt (M) var försvaret ett ”särintresse”. Hans socialdemokratiska föregångare var inte bättre de; försvaret fanns till för att kunna prackas på sådant som det försvarsindustriella komplexet ansåg vara lönsamt att tillverka.

I rådande skymningsläge gäller det att ta försvarets behov på allvar. De verkliga makthavarna måste in i försvarsdebatten; all offentlig makt utgår från folket och då är det också upp till folket att ta sitt ansvar för att få politikerna att inse allvaret.

I närtid krävs upprustning. Det handlar om att finansiera reformer som ger försvaret mer pengar nu och under lång tid framöver.

Annars kan dagens förband inte öva tillräckligt mycket och med nödvändig kvalitet.

Annars kan inte Gotland åter hysa en kraftfull militär närvaro igen.

Annons

Annars blir det varken tio nya Gripenplan eller nya Saab-byggda ubåtar.

Annars går det inte att bedriva vare sig klimatförsvar eller feministiskt säkerhetspolitik.

Ska dessutom det svenska värnpliktsförsvaret införas igen i någon form – tro inte att det handlar om att klä hela årskullar i grönt och låta dem cykeltolka genom Norrlands inland – så måste den ekonomiska delen vara avgjord.

Mer pengar är ett oavvisligt krav som måste finnas med vid bordet och sitta i högsätet när riksdagspartierna, med början igår i Sälen, diskuterar det kommande försvarsbeslutet.

Och det är givetvis bra om alla drar åt samma håll – men det är inte nödvändigt. Om inte de mer extrema krafterna i riksdagen ställer upp på en ny försvarspolitik är det bättre att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna hålls utanför en försvarsuppgörelse. Det största nedrustningspartiet – Miljöpartiet – kan dock för sin del knappast säga nej till att satsa på försvaret, såvida man inte avser att ta konsekvensen av denna sin vägran och skyndsamt lämna regeringen.

Men för att det folkliga trycket på politikerna ska öka måste det också till en större medvetenhet och djupare insikt om vad det är som ska försvaras.

I samband med att en rysk flotteskader 1981 var på väg mot Sverige för att frita U-137 som satt fast på ett skär i Karlskrona skärgård, yttrade dåvarande statsminister Thorbjörn Fälldin sitt klassiska ”håll gränsen”. Det som Fälldin avsåg var Sveriges terrirorialvattengräns.

I dag går Sveriges gräns i Medelhavet, i Bulgariens bergsområden, mot Moldavien, Ukraina, Vitryssland och mot Putins Ryssland.

Dessutom är det som ska försvaras något större och långt mera komplext än den svenska tuvan och knallen. Det handlar också om att värna en idé om det öppna samhälle som Sverige och EU utgör, och alla de frihetliga värden som ryms inom våra gemensamma gränser.

Det gör vi bäst tillsammans.

Annons

Därför kan en satsning på ett bättre försvar inte bli trovärdig om den inte omfattar ett svenskt närmande till Nato.

Utrikesminister Margot Wallström får sura hur mycket hon vill. Socialdemokraterna måste backa i frågan och låta utreda vad ett medlemskap kan innebära för vår säkerhet.

Annars lär molnen knappast ge vika.

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons